Andra bärsöndagen var alltid den stökigaste, då var det många ungdomar som sökte sig till Kinnekulle för att festa. Många besökare trodde att det var fritt fram att plocka bär överallt, även de privata trädgårdarna fick besök. På Hellekis egendom fanns en vakt som gick runt och vaktade så de objudna bärplockarna inte tog sig in, men torparna hade svårare att skydda sig och sina bär. Många besökare skötte sig mycket illa, kvistar bröts och annat förstördes. Det var främst stadsbor som tog sig friheter och klättrade upp i träden för att äta av de goda bären. 

Folk festade och brännvinet flödade vilket inte gjorde saken bättre, gamla och nya tvister skulle lösas och detta ledde ofta till slagsmål.
Olika konstellationer av människor slogs, den andra bärsöndagen hade man sett fram emot och äntligen skulle man ge igen för gammalt groll. Det var inte ovanligt att slagsmålen var organiserade innan besökarna tog sig till Kinnekulle.

Att dessa festligheter blev stökiga var kanske inte så konstigt, det var mer sällan att ungdomar och andra var på denna typ av fester. Mindre danstillställningar i byarna fanns men då var det endast byborna och folk från grannbyarna.

Från början var det människor från Västerplana och Medelplana som skulle slåss. När cementfabriken i Hällekis startade på 1890-talet utvecklades slagsmålen mellan fabriksarbetare och människor från socknarna. Ungdomarna från socknarna runt Kinnekulle höll ihop mot herrgårdsdrängar, cementarbetare och stenhuggare. I båtar över sjön kom också slagskämpar från Kålland och Kållandsö.  På 1910-talet bedömdes det rent livsfarligt att besöka andra bärsöndagen. 

Bärsöndagarna var som mest populära på 1920-talet men de började också urarta med fylla och bråk. Inför den andra bärsöndagen som lockade mest folk kom många ungdomar redan på lördagskvällen till platsen, de sov över i lador, skjul och logar. Vid Munkängarna hade en festplats byggts upp, där fanns vid ett tillfälle en dansbana som lånades från Zickermans grund, en dansbana ovanför Husaby. Det fanns servering, tombola och skjutbana. Dansmusik med en ensam dragspelare var vanligt, ibland förekom även blåsorkestern från Hällekis och då dansades vals, schottis och en och annan modern foxtrot. 

För att försöka komma till rätta med dessa slagsmål och fyllerislag ordnade nykterhetsrörelsen sammankomster. Frälsningsarmén kom att förlägga ett av sina möten till en av bärsöndagarna.

Vid Turisthotellet fanns polismän stationerade, men det var inte alltid lätt att hålla ordning och förhindra buset. Poliserna var själv utsatta och fick ibland hjälp av starka ansvarstagande män med de bråkigaste och berusade slagskämparna. Några godsfinkor ställdes upp på stickspår i både vid stationerna i Råbäck och Gössäter. Ett stall vid Råbäck användes även för sama ändamål, där överförfriskade män kunde sova ruset av sig, i cellerna fanns halm och vatten. Svårigheten var att när man öppnade dörren för ytterligare omhändertagna smet ofta någon ut.