Efter militärtjänstgöring och arbete som lärarvikarie blev Leif uppringd av bankchefen Helge Borg på Skaraborgsbanken. Banken sökte aspiranter och Helge hade hört att Leif sökte jobb. Denna gång var det goda rekommendationer från fotbollen som gjorde att Leif fick arbetet med början januari 1959.
Nu var det varken betyg från studenten, handstilen eller maskinskrivningskurs som var det avgörande, men självklart hade han grundkompetensen. Leif var då den ende på
banken med studentexamen och han var också den ende under 50 år. Som bankaspirant startade Leif på Skaraborgsbanken år 1959, lönen var då 325 kr/månad. Att gå som aspirant var en utbildningstid och målet var då att bli fast anställd som banktjänsteman. Lönen blev det dubbla.

Under utbildningstiden skulle aspiranterna auskultera på olika bankkontor. Det blev även en tid på bankkontoret i Kvänum, vid Lucia skulle bankens alla pensionärskunder bjudas på tårtkalas. På banken i Kvänum tolkade man det, som om alla pensionärer i kommunen skulle bjudas in till tårtkalaset och så blev det.
Kostnaden för tårtkalaset blev hög i Kvänum, till och med högre än i de större städerna - hur detta kunde komma sig undrade naturligtvis ledningen, men pensionärerna i Kvänum var glada.
I samband med tårtkalaset hade en stor mängd fina mindre väskor i plast (typ necessär) kommit till Kvänumskontoret. Ingen av personalen visste varför och vad de skulle användas till. Någon av personalen kom på idén om att dela ut dessa som present vid tårtkalaset och detta var ett mycket uppskattat initiativ.

Efter några veckor skulle en servicebox installeras på bankkontoret, företagen på orten skulle kunna lämna in sin dagskassa efter bankens stängningstid. Men de små väskorna som skulle användas var borta! Ett gott skratt blev det när man konstaterade att de givits bort som presenter till pensionärerna vid det stora tårtkalaset.