År 1961 erbjöds Leif arbete som kontorsföreståndare och kamrer vid kontoret i Timmersdala, då endast 22 år gammal. På kontoret arbetade även två äldre kvinnor på deltid. Lönen som kontorsföreståndare var betydligt högre än tidigare 1100 kr/månad. Leif bodde i fastigheten strax intill banken och hade ett gott liv under denna period. 

Leif träffade sin kommande fru Inger under tiden han arbetade i Timmersdala. Hon var lärare och utbildad vid Folkskoleseminariet i Skara. Giftermålet skedde i
Tunhems kyrka december 1960. Två barn föddes i familjen, sonen Christer född 1963 och dottern Cecilia född 1969.

År 1963 återkom Leif till Skaraborgsbanken i Skara. Under tiden som anställd i Skaraborgsbanken skedde fortbildningar av personalen. Leif läste högre bankkursen, där juridik var en viktig hörnsten. Att arbeta i en affärsbank innebar många beslut och många analyser, att våga spänna bågen och satsa rätt var viktigt. Om man inte vågade så kanske inte alltid utdelningen blev bra. Att bedöma kundernas betalningsförmåga gjordes många gånger utifrån positionen i samhället. De som redan hade det bra fick också större möjligheter även som bankkunder.

Leif glömmer aldrig när han mötte en kund, som kom till banken smutsig och med trasiga kläder. Kunden ville ansöka om ett mindre lån. Leif var mycket tveksam och bedömningen gjorde han utifrån mannens utseende. När mannen sa att han fått rekommendationen av Leifs farbror att söka upp Leif på Skaraborgsbanken, gjorde han en omvärdering. Det visade sig att kunden var förmögen. Vid detta tillfälle lärde sig Leif att aldrig värdera människor utifrån utseendet.