År 1972 fick Leif tjänsten som kontorschef/bankdirektör vid Skaraborgsbanken i Skara. Skaraborgsbanken var en affärsbank och hade naturligtvis många företag som kunder. En av dem var Bert Karlsson. Han var välkänd och mycket framgångsrik inom musikbranschen och företaget gick bra. När Sommarland var på planeringsstadiet diskuterade Bert med banken. Det var ett gigantiskt projekt med vattenland m.m.
Företaget hade bra likviditet så det fanns inga hinder för banken att var med och satsa på detta.

Vid starten 1984 strömmade många besökare till nöjesparken, den prognos som tidigare gjorts slog i taket, trafikkaos uppstod, övernattningsplatser saknades.
När många av de kända artisterna i Berts "stall" skulle uppträda, sprängdes alla vallar. En vanlig dag på Sommarland kunde locka 3–4 000 besökare. När Carola skulle uppträda kom 17 000 besökare till parken. Entréavgiften för en vanlig dag på Sommarland var då 25 kr/person. När artisterna uppträdde, höjdes priset till 35 kr/person. De 10 kr, som var höjningen gick oavkortat till artisten, ett bra gage jämfört med andra som ofta hade ett fast pris.
Under två sommarmånader 1984, jobbade Leif heltid hos Bert Karlsson, skötte en hel del ekonomi och var ordförande i koncernstyrelsen.

ABBA var en annan stor kund hos Skaraborgsbanken. Stig ” Stikkan” Andersson från Hova, var ansvarig för ABBAs lansering och affärer. Stikkan, startade som låtskrivare, han hade goda erfarenheter och kontakter inom musikbranschen. Han var också en skicklig affärsman. Han var utbildad folkskollärare. Stikkans kontakter med Skaraborgsbanken började med ett litet lån. Han hade fått nej av flera andra banker. Lånet avsåg 500 kronor, för det skulle Stikkan investera i en skrivmaskin. Stikkan och ABBA blev trogna Skaraborgsbanken. Stikkan utsågs ett år till "Årets Skaraborgare". På Hotell Billingen mottogs han av bl.a. Leif och landshövdingen Fritiofsson, som utdelade priset.

I slutet av 1980-talet kom Skaraborgsbanken och Leif överens om att hans tjänst som bankdirektör skulle upphöra, han fick gå när han vägrade hoppa på lånekarusellen. Han ville inte låna ut pengar till vilket pris som helst. Idag kan han känna en viss ånger att han inte tog strid men är glad att han slapp stå där med skammen, som många optimister fick göra. Det var både låntagare och personal som råkade illa ut. De små låntagarna, som ville låna en mindre summa, var olönsamma. Däremot var det mycket lätt att få låna flera miljoner utan fullgoda säkerheter. På denna tid var alla medel tillåtna för att höja utlåningen.

Bank-, finans- och fastighetskrisen i Sverige grundlades redan från 1986–90 - med de nya villkor, som rådde i bankvärlden. Kreditregleringarna avskaffades. Bankerna lånade ut till finansbolag, som i sin tur lånade ut till fastighetsbolag. Regeringen genomförde flera reformer, som även bidrog till krisen, bl.a. friare finansmarknad och ändrade regler för ränteavdrag. Fastighetskrisen bröt ut när finansbolagen ställde in betalningarna 1990 och drog med sig både fastighetsbolag och banker i fallet. De kommersiella fastigheterna tappade omkring 2/3 av sitt värde och detta slog även igenom på villor och bostadsrätter. År 1992 halverades den fasta växelkursen p.g.a. valutaspekulationen och försvaret av kronkursen. Riksbankens marginalränta steg i september till 500 %. Det dröjde ända fram till 1994, innan fastighetskrisen var över och priserna hade återhämtat sig.

Skaraborgsbanken fusionerades senare med Wermlandsbanken och Götabanken och då bildades Gotabanken. Bankkontoret behöll namnet Skaraborgsbanken under Gotabanktiden, fram till sammanslagningen med Nordbanken. Senare kom namnändringen till Nordea.