Kolonin var en organiserad lägerverksamhet med ordnade boendeförhållanden i sovsalar, ett antal lägerledare och mathållning av kökspersonalen med ett reglerat dagsschema för olika aktiviteter som träning och tävlingar i olika idrottsgrenar, utflykter, simundervisning och tid för lek och egna aktiviteter. Kolonierna var till största delen betald av kommuner och bar ofta namn efter kommunen.

Höjdpunkten för barnkolonierna var under 1930 – 1950-talet och då var antalet kolonier som störst. Under 1960- och 1970-talet började en annan syn på kolonivistelserna råda; man ansåg att den kunde ha skadlig effekt på barnen. Att vistas och umgås i stora kollektiv kunde leda till oönskat beteende, något som sången ”Brevet från kolonien” av Cornelis Vreeswijk berättar. Antalet barnkolonier minskade drastiskt och idag finns endast ett fåtal kvar.

Barnkolonin utvecklades senare till ett populärt alternativ även för familjer utan sociala eller ekonomiska problem genom att vistelsen på kolonierna var betydligt bättre än att låta barnen gå sysslolösa i storstaden under sommarlovet när föräldrarna inte kunde ta ut semester. Med tiden utvecklades koloniverksamheten till speciella temaläger t.ex. hästridning, fotbollsträning, jollesegling mm, detta påverkade intresset bland barn att bo på kollo några veckor.