Skollov på somrarna har funnits sedan skolplikten kom, men föräldrarna som arbetade hade inte någon lagstadgad semester. Barnen som var lediga under sommaren kunde då driva omkring utan tillsyn på gatorna. På landsbygden var inte problemet så stort då många föräldrar arbetade nära hemmet inom bl.a. jordbrukssektor eller hade egen verksamhet. För att komma ifrån problemet med att barnen som drev omkring utan tillsyn inrättades det skollovskolonier på avstånd från städernas dåliga inflytande.

Det var ofta kommunen eller någon förening (tex. Fackförbund) som ordnade kolonierna. Målet var att barn till fattiga industriarbetare i ständerna skulle få möjlighet att komma ut på landet, andas hälsosam luft, äta stärkande mat och lära sig göra nytta.

I Stockholm vid den Tyska skolan ordnades den första barnkolonin i Sverige. Det var 18 barn som skickades ut på sommarvistelse i skärgården, detta var år 1883. Året därefter bildades Föreningen för Stockholms skollovskolonier.

I en skrift från Statens fattigvårds- och barnavårdsinspektion beskrivs syftet med barnkolonierna på följande sätt:

”Under vistelsen vid kolonierna erhålla barnen icke blott god omvårdnad i föreningen med en genomförd och noga övervakad koppshygien; de komma även i åtnjutande av sund och närande föda, regelbunden vila och ett friskt härdande friluftsliv med bad i sol och vatten…Under förutsättning av ett rätt handhavande av verksamheten torde kolonierna därför icke utan skäl kunna betecknas som verkliga skolor i fysisk och psykisk fostran.”