Söndagen den 23 augusti 1719 drabbades Skara av en av sina svåraste hemsökelser. Denna sommar var, förutom att den var osedvanligt torr och varm, en svår tid för hela vårt land. Karl den XII:s långa förödande krig hade helt utarmat hela Sverige. När det gäller Skara stads kanske svåraste katastrof var det den väldiga branden som denna söndag jämnade staden så gott som med marken. I en samtida skildring av händelsen berättas sålunda: bl. a. ”Elden yppades uti en lado, som stod söder om torget uti en tombt som fordom kalllades Mäster Ulriks gård. Straxt man blev elden varse, lopp borgarens Colins hustru, Ingrid Larsdotter upp till Domkyrjon att giva sådant tillkänna. Kyrkjodörrarna voro då i den starka och häftiga stormen igenstängde; ty gav hon ett anskri utanför västra dörren, det någre borterst i bankarne sittjande hörde, där hon fick i hast ett männskoben med vilket hon klappade hårt på dören och åter ropade. Då öppnades dörrarne och folket strömmade ut” Ja, detta är den dramatiska berättelsen från en brand som endast lämnade ett fåtal byggnader kvar i den gamla staden med sina många trähus med halmtäckta eller med torv täckta tak. Domkyrkan blev åter närmast en ruin utan tak och tornspiror. Till och med kyrkklockorna smälte och den smälta malmen rann ned utefter murverket ned på kyrkogården. Så nära sin absoluta undergång hade troligen aldrig den gamla stiftstaden varit. Men dock – när sot och aska så småningom svalnat och man på gammalt manér i Skara jämnat ut resterna av det som en gång varit staden började återuppbyggandet.

Trots all fattigdom och brist på allt. Måhända var bland de första byggnadera som återupprestes just vårt gamla Båtsmanshus! Tiden kan mycket väl stämma! Av Kronan erhöll staden som plåster på såren vissa lättnader i sina åtaganden gent emot staten, med skyldigheten att hålla ett antal båtsmän kvarstod dock sedan 1629. I reglementet var fastslaget att båtsmannen skulle erhålla 8 daler silfvermynt, viss beklädnad och fritt husrum eller ”huslega”. Ett par av dessa båtsmän med familjer anses enligt gjorda forskningar ha bebott fastigheten. När indelningsverket upphörde och avvecklades under 1800-talets sista årtionden försvann så båtsmännen från Sverige och så även från det lilla huset som nu har adressen Skolgatan 3. Så småningom byggdes det på en våning och yttertaket fick tegeltak i stället för det torv- eller halmtak som tidigare funnits. Efter båtsmännens tillvaro i huset blev där vanliga civila skarabor bosatta under en lång följd av år. På 1940-talet bodde ofta ett antal flickor här som arbetade som servitriser vi de många små caféer och pensionat som under denna tid var talrika utefter Skolgatan. De senaste åren innan fastigheten utrymdes hade den utnyttjas som tapetserararverkstad och lager. Sedemera inköptes tomten av Skara kommun som lät den förfalla. Det lilla och ålderdomliga huset sjönk allt djupare i Skaras svarta jord. Så, plötsligt en dag, bestämdes det att huset skulle jämnas med marken!

Det såg allvarligt ut för stadens äldsta lilla trähus som en gång hyst några av stadens båtsmän.  Rivningslovet var redan beviljat. Dåvarande Länsmuseet reagerade liksom ett par behjärtade kommunfullmäktigeledamöter med Eva Åsbrink i spetsen. Och si, det vackra och unika huset om än illa medfaret räddades! Amspengar beviljades, det gick för sig på den tiden, och man började lyfta huset ur den svarta jorden. Ruttet virke byttes ut och huset riktades upp. Efter vissa besvärligheter hade själva ”skrovet” på den lilla byggnaden rest sig ur sin förnedring.

Länsmuseet undersökte och dokumenterade. Dåvarande museichefen Ulf Erik Hagberg kallade till sig Skara Gilles nämnd varvid han sporde dessa om de var villiga att på ideell basis ta sig an det omfattande arbetet med restureringen av Båtsmanshuset. Han lovade i samband därmed all expertishjälp beträffande den antikvariska delen. Efter ingående överläggningar beslutade gillet att påtaga sig det stora uppdraget. I och med detta beslut blev ovanstående historik om den den samtida staden platsen och byggnaden påtaglig verklighet just för Skara Gille!

Första åtgärden blev att tillsätta en byggsektion. Sedan påbörjades arbetet i huset som egentligen bara utgjordes av ett tomt skal! Ingenting av inredningen fanns kvar utom dörrarna. Skorstenar, innertak, inre väggbeklädnad allt saknades. Gillet började med att tigga material och transporttjänster från enskilda medlemmar och fi rmor. Anslag till material och specialarbeten söktes från fl era håll. Med de som släppte till pengarna blev i huvudsak länsantikvarien och Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Arbetet blev  både tungt och smutsigt med gillets mannar var fulla av entusiasm. När en tid hade förflutit ansåg gillet att man borde söka dispositionsrätten till Båtsmanshuset i framtiden. Förenening ansåg detta varar rättvist efter alla ekonomiska bekymmer och allt nedlagt mödosamt arbete.

Detta beviljades så småningom. Avtalet om disposition slöts och omfattar tiden fram till 2010. Texten är glasklart formulerad och utan några som helst förbehåll. Som en ringa hyllning och ett varmt tack till de gillesbröder som burit dagens tunga arbete och lagt ned åtskilliga hundratals arbetstimmar vid Båtsmanshusets restaurering vill jag nämna: Per-Eric Söderlindh, Per-Erik Petré, Bengt Palm, Sigvard Öttenius, Lennart Olsson, Gustav Hjelte, Sven Carlqvist, Olle Andersson, Olle Lidberg. De båda sistnämnda gick ur tiden innan arbetena hunnit avslutas.

I en efterskrift till Gillesnämndens protokoll den 23 august 1988 nämndes följande: ”Kvällens sammanträde hölls för första gången i gillesrummet i det gamla Båtsmanshuset. I det ålderdomliga och trivsamma huset hade dukats till ett festligt kaffebord med blommor och levande ljus. Aftonen avslutades i trivsamt samtal om det Skara som en gång var” ... Ja, huset var ju ingalunda helt färdigt vid detta tillfälle. Ännu mycket vatten skulle rinna förbi i Drysan innan huset var färdigrenoverat upp till takåsen. Efter det att så skett har gillet använt huset som sammanträådeslokal många gånger vid gillesnämndens möten och som en plats där gäster till gillet och kommunen tagits emot. Kaffeservering har gillets vänliga damer tillhandagått med vi festliga tillfällen. Små jubiléer av gamla studentklasser har firat där och många, många turistgrupper har vandrat genom huset. Besökare från utlandet har också med stort intresse sett och hört historien om det gamla Båtsmanshuset uti Sveriges äldsta stiftsstad