Fiskebåtarna hade fina linjer
Fiskebåtarna som byggdes av Bröderna Olssons Båtvarv hade en karakteristisk utformning med fina linjer. Dessa kunde variera en del under varvets stora produktionsperiod från i början av 1930-talet till mitten 1960-talet.
Eftersom Bröderna Olssons Båtvarv låg långt in i Gullmarsfjorden och dessutom saknade slipanläggning för torrsättning av fartyg blev verksamheten till mer än 90 procent inriktad på en nyproduktion av främst fiskebåtar. Under mer än 30 år kännetecknades fiskebåtarna av varvets typiska klysbrädor eller kryssbrädor - klysbrädor var vanligen omsorgsfullt utformade ekträstycken vilka klarlackades, som omslöt ankarklysen i fartygets förskepp i nederkant av brädgången. Klysbrädorna på varvets fiskebåtar var långsträckta, med ett karakteristiskt hak i klysbrädans övre del. Efter att valback av aluminium introducerats 1961 ändrades utformningen av fartygsskroven en del och klysbrädorna ersattes nu med tre oliklånga svarta metallinjer på var sin sida om stäven. Samtidigt blev förstäven mer fallande jämfört med tidigare byggda fiskebåtar. Dock undantaget några av de isländska fiskefartygen, vilka var utrustade med valback och hade fallande stäv.
Första fiskebåten med kryssarakter från varvet levererades 1929 och var MD 495 Andora från Åstol. Därefter byggdes uteslutande fiskebåtar med kryssaraktrar, förutom LL 915 Gullmar, som levererades 1937 till ett fiskelag i Gravarne. Gullmar hade roder längs hela akterstäven.
Efter de isländska fiskefartygen som byggdes på varvet 1946–1947, ökade de svenska fiskebåtarna i såväl storlek och standard. Bland annat blev däckshusen större och kom att innehålla förutom styrhytt även navigationshytt och WC. I slutet av 1940-talet började samtliga personalutrymmen att förläggas till däckshuset, där nu även mäss och byssa ingick med kajutan/skansen ett däck ner. Den första fiskebåten som byggdes efter detta koncept var LL 785 Expo från Smögen, som levererades 1949.
År 1950 levererade Bröderna Olsson sin dittills största fiskebåt, vilken var LL 948 Grassy från Gravarne. Hon hade en längd om 90 fot. Därefter varierade fiskebåtarna som byggdes vid varvet mellan 75 och 89 fot fram till de två sista trålarna vilka hade en längd om 98: GG 253 Port Said, som var nummer 3 i ordningen med samma fartygsnamn som byggdes vid varvet, respektive 100 fot, GG 254 Tel Aviv. År 1961 levererades GG 447 Karlsborg från Fotö, vilket var varvets första fiskefartyg med däckshus av aluminium. Detta fartyg var också det sista som försågs med varvets karakteristiska klysbrädor och det första som utrustades med stålmast. Dock var mesanmasten av oregon pine. Det efterföljande fiskefartyget GG 253 Port Said, som byggdes 1961 och som var det andra i ordningen som levererades till samma rederi, var som tidigare nämnts utrustat med valback, men hade stormast av trä medan mesanmasten var av stål. Fiskebåtarna som byggdes efter Karlsborg och Port Said var samtliga utrustade med däckshus och valback av aluminium, samt stor- och mesanmast av stål.