Bröderna Olssons drevs under fyra decennier på 1900-talet av de nio bröderna Olsson, som alla var skickliga och erfarna båtbyggare. Under dessa 40 år lyckades de att bygga runt 140 fartyg vid varvet, huvudsakligen fiskefartyg till svenska, isländska och ryska beställare.  Bröderna Olsson som var födda mellan 1897 och 1915, blev mycket kända för sina fiskebåtar såväl nationellt som internationellt. Flertalet av bröderna var timmermän och de utgjorde också kärnan i arbetsstyrkan, vilken som mest uppgick till drygt 30 personer under 1940-talets senare del. Det var endast den yngste brodern, Östen Olsson, som var smed och mekaniskt kunnig, även om ett par äldre bröder också behärskade mekaniken. Båtbyggeriet i Studseröd hade startats 1876 av brödernas farfar Olof August Johansson, som flyttat från Orust med familj till Skredsvik.

 Varvsanläggningen blev utmärkande i landskapsbilden   

Bröderna Olssons Båtvarv låg på en tånge, en stenig landtunga som sträcker sig ut i fjorden, vid Studserödsbuktens västra strand, södra sidan av Gullmarsfjordens inre del. Varvsanläggningen dominerades av den stora båthallen vars tak kröntes av en större och en mindre lanternin, som tillsammans med en fönsterrad i långväggarnas övre del släpper in ljus i hallen. Inne i denna kunde två fiskebåtar om maximalt 100 respektive 90 fot byggas parallellt. Båthallen uppfördes 1938 och en del av resvirket för denna hämtades från Lilla Bornö i Gullmarsfjorden.

I anslutning till båthallen fanns en varvsplan vilken till stor del användes för uppläggning av stockar, sågat virke och övrigt material, såsom exempelvis plåtar för tillverkning av olje- och vattentankar, järnprofiler, olika typer av rör, etc. För att underlätta transporten av tungt material anlades en decauvilleräls i samband med varvsutbyggnaden 1938. Denna löpte genom hela området och innehöll ett flertal växlar. På rälsen kördes specialbyggda trallor, varav en hade utrustats med en kapsåg och var därmed flyttbar runt på området. Vidare fanns fem kranar som kunde drivas såväl för hand som elektriskt, vilka hade utplacerats på olika strategiska platser för att underlätta hanteringen av det tunga virket.

Verkstadsbyggnaden låg intill landsvägen och var uppförd i tegel- och cementhålsten. Taket hade beklätts med underhållsfri tjärpapp och i verkstadsbyggnaden var en smedja inredd. I anslutning till denna hade en galvaniseringsbod uppförts och därefter i nästan parallell linje med denna och verkstadsbyggnaden låg pannhuset, där ångpannan till baskistan var placerad. Byggnaden hade kvadratisk plan och var uppförd i betonghålsten med oputsade fasader. En hög skorsten ledde röken från pannan. Till pannhuset hade man också dragit fram vattenledningar och vattnet leddes dit med hjälp av en pump. Detta underlättade påfyllningen av vatten i ångpannan. Något väster om låg teakboden på en avsats som var söder om maskinhallen. I boden förvarades finare virke, främst av utländskt slag, såsom mahogny, teak och oregonpine.

Bandsåg, bocksåg och ramsåg        

Invid båthallens sydvägg stod tidigare en stor kraftfull bandsåg. Denna var förankrad i ett betongfundament och över bandsågen fanns ett enkelt skärmtak kantat med en sarg och täckt med galvaniserad plåt. Taket hängde i en stålkabel på krok i takfoten. På insidan var taket försett med belysningsarmatur.

 Längs maskinhallens sydsida var en blocksåg monterad och över denna fanns en snedtäcka som skyddade blocksågsarmen. Parallellt med blocksågen löpte decauvillerälsen och stockarna lyftes upp från trallan med en kran invid sågen. Längs båthallens långsida som vätte mot vändplanen hade en stor ramsåg uppförts och över denna fanns ett enkelt skärmtak kantat med en sarg och täckt med korrugerad galvaniserad plåt. Mellan vändplanen vid landsvägen och ramsågen fanns ett upplag för ekstockar, vilka avlastades där från timmerlastbil med hjälp av en stor svängkran. Det fanns två utrustningskajer på varvsområdet, en på nordsidan och en på ostsidan. Den senare låg i närheten av landsvägens vändplan.

De stora båt- och maskinhallarna var målade en i gulaktig kulör och hela varvsområdet dominerades av såväl ektimmer, som travar av sågad plank, och mellan dessa löpte decauvillerälsen.