Före sekelskiftet var brandväsendet i de flesta småstäder fortfarande grundat på den allmänna värnplikten, så även i Skara. Brandordningen för staden (1876) var utarbetad i enlighet med brandstadgan för rikets städer av år 1874 och angav hur brandsförsvaret skulle vara utformat. 

Alla män i åldern 16-55 år var skyldiga att tillhöra brandkåren. Vid uttagning av personalen skull det tas hänsyn till fara för eldens spridning genom flygeld, någon eller några män per tomt undantas. De hade sedan ansvaret för släckningen av "sekundäreldar" på sin aområden. Alla arbetsföra - både män och kvinnor var skyldiga att vara med. De som frikallats av olika anledningar t.ex. hög ålder, de som hade bolag, samt fast egendom, fick betala 10 öre per bevillningskrona, dock högst 15 kr till stadskassan. 

Brandchefen ledde kåren, med hjälp av vice brandchefen samt sprut- och avdelningscheferna, vilka valdes av stadsfullmäktige ett år i taget. Övriga befäl och manskap utsågs av cheferna. De upprättade även en förteckning över kårens personal och de personer och bolag som skulle betala till brandkassan.

Brandkåren bestod av följande avdelningar:
Vattenanskaffningsavdelningen
Eldsläckningsavdelning
Bärgnings- och rivningsavdelningen
Vakt- och reservavdelningen
Varje avdelning hade förutom chefen ett antal ordninbgsmän, en standarförare och nödvändig manskap
Vattenanskaffningsavdelningen hade dessutom vattenkörare och hästar, fordon, tunnor, samt löpare som hade till uppgift att hämta hästägare på det s.k. stadslandet.

Det var en stor apparat som sattes igång vid varje övning eller när det brann på riktigt. Inte mindre än nästa 700 personer samt 100 hästar skulle registreras och tränas. Med manskapet vid skolsprutan, som bestod av elever på det högre allmänna läroverket i Skara och som inte fanns med i rullorna, uppgick den totala brandstyrkan till minst 800 personer.