För att underlätta samarbetet mellan olika orters kårer,vid större bränder, berodrades 1918 landets samltliga brandkårer att skaffa enhetliga slangkopplingar mm. År 1923 kom en ny brandstadga för hela riket  och en ny brandordning som togs av stadsfullmäktige först 1927 och fastställdes av Konungens Befallninbgshavande den 3 februari 1928.

Förändringar som antogs:

Brandkårens verksamhetsområde utsträcktes till stadens hela jurisdiktionsområde. Nu ingick även det s.k. stadslandet, där skulle brandsyn och sotning också skötas. Länsstyrelsen skulle godkänna brandchefen och vice brandchefen. 
Skyldigheten att förrätta brandsyn och sotning i stadsladnet bäckte blandade känslor, tidigare hade fastighetsägarna sjlv svarat för detta när man bedömde det vara nödvändigt. Brandsynen hade skötts av brandstodsbolagen via fötroendemän mot en mindre ersättnibng som de nu gick miste om.  Förtroendemännen fortsatte med brandsynerna, som om ingeting hade hänt och det förekom dubbla besiktningar under en tid. Så småningom upphörde bolagens brandsyn och stadens brandsynenämmnd fick uppleva missnöje under en tid.