Under 1890-talet krävde brandförsäkringsbolagen att stadens brandsläckningsväsen skulle förbättras, annars skulle brandpremierna höjas rejält. Under 1898 och 1899 anlades en vattenledning i Skara med ett 70-tal brandposter och första juni 1899 togs den i bruk. 

År 1912 blev platsen där brandkåren hade sitt redskapssjuk uppsagt då domkapitlets hus vid Grönsakstorget skulle byggas ut. Brandstyrelslsen föreslog ett större redskapshus skulle byggas vid tomten vid Vedholmska huset (utmed Skaraborgsgatan).

Där skulle en redskapskärra samt den mekansiska stegen förvaras. Samtidifgt ordnades en bostad för brandkårens materielförvaltare, som då kunde ha bättre kontroll på det växande materielbeståndet. Den gamla reskapskärran avskrevs som brandfordn och ersattes med en fyrhjulig brandvagn som dorgs med häst. På vagnen fanns det gott om plats för redskap samt ett antal sittplatser för brandmännen, vilket var en bra förbättring. 

Kåren hade nu en bra station, nya hästdragna fordon och en rejäl utökning av magerielen samt förbägttrade utbildningsmöjligheter.

Vattnet togs från tre borrbrunnar i staden, från en sänka på Brogården som ligger norr om Skara. Vattnet pumpades från vattenverket i stadsträdgråden upp till det 39 meter höga vattentornet söder om staden. Reservoaren rymde 300 kubikmeter vatten. För att ytterligare säkra behovet vid eldsläckning anlades en lågvattenbassäng på 1000 kubikmeter intill vattenverket. Under årens lopp byggdes vattenledningar ut så den täckte alla delar av staden. År 1949 var ledningsnätets längd 18 640 meter, det fanns 153 brandposter och trycket i posterna var 3,8 kilo. För eldsläckning fanns dessutom vattentillgångar i Dofsan och Munkån, Viktoriasjön, tegelbrukets lerhålor samt flera dammar och brunnar i det s.k. stadsladet. 

Brandväsendet organiserades om, det kom att bli två huvudavdelningar, den fasta brandkåren och den värnpliktiga. Den fasta kåren skulle sköta eldsläckningen i staden. Den bestod av brandchef, vicce b randchef, materielförvaltare ooch 30 brandmän i åldern 18-40 år. Brandmännen togs ut av brandchefen. Av den var fyra förmän, fyra vice förmän, fyra strålförare, fyra vice strålförare och fyra brandpostöppnare. Brandmännen fick inte utan brandchefens tillstånd, lämna staden under natten. De skulle även ha en elektrisk signalklocka i bostaden och pp arbetsplatsen. För den fasta kårens alarmering fanns en särskild brandtelegraf med brandskåp, där kunde allmänheten lärma brandkåren. Den fasta kåren skulle ha minst 15 övninbgar per år, den värnpliktiga fick nöja sig med två.

År 1900 antogs en ny brandordning av stadsfullmäktige, enligt denna skulle det finnas en brandstyrelse som bestod av brandchefen samt fyra ledamöter. Brandstyrelsen tog över brandbefälets i den tidigare värnpliktiga brändkårens uppgifter och åligganden. 

Brandstyrelsens ordförande:

1900-1901 Rektor J Julin
1901-1906 Doktor A H Christensson
1907-1924 Läroverksadjunkt E Björnberg
1925-1928 Majoren Greve HG Hamilton
1928-1947 Ingenjör A Bergling
1948-1955 Advokat Ewert Storm
1945-1964 Advokat Göran Thyreson
1965-1966 Bankkonsulent Folke Andersson
1966-1970 Direktör Kurt Riese
1971-1984 Ingenjör Lars Hultgren
1984-1986 Bertil Johansson

Brandstyrelsen upphörde 1986 och Brandförsvaret överfördes till Kommunstyrelsen.