När utryckningsområdet blev större innebar detta att det fanns behov av av fler och bättre brandredskap. De stora området innebar att det behövdes brandbil och motorspruta. Brandstyrelsen gjorde en utredning och brandförsäkringensbolagen lovade en femprocentig sänkning av premierna i städerna om brandbil och detta innebär att premiesänkningen skulle på sikt kompensera staden för de dyra anskaffningskostnaderna. Dessutom skulle inköpen innebära en avsevärd förstärkning av brandförsvaret.

Stadsfullmäktige beslöt år 1926 att bifalla brandstyrelsens förslag att anslå 16 500 kr för ändamålet. Brandbilen skulle bli en Reo med 35 hkr motor och motorsprutan (Api 100) klarade 1000 minutliter. 

Därmed togs första steget i brandkårens motorisering. Det krävdes också en lösning i garagefrågan. Stationen vid Skaraborgsgatan var redan frånn början omlämplig för ändamålet , uppfyllde inte ändamålet och inte kraven i gällande garagebestämmelser. Möjligheter att värma upp stationen eller byggas om fanns inte. Nu behövde man tänka långsikt och hitta en lösning för att klara sitt uppdrag.