När den första brandbilen och motorsprutan var på plats hos brandkåren hände det oftare, att de fick åka ut på landsbygden för att släcka bränder. Hjälpen gavs gärna men samtidigt blev det en fara för stadens säkerhet då det bara fanns en brandbil och en spruta. Vid de tillfällena fick materiel och redskap lastas om, från bilen till ett annat fordon, då tappades också flera dyrbara minuter. För att komma över de problemen bjöd brandstyrelsen in representanter från grannkommunerna till ett möte i Skara, där frågan om samverkan togs upp. Mötet ansåg att det var brandförsäkringsbolagens sak att ordna problemet men den lösningen var inte enkel. I stället lyckades brandchefen intressera huvudmännen för Skaraborgs Läns Sparbank för saken. Några av bankens landsbygdsrepresentanter motionerade i ärendet. Representanterna önskade 10 000 kronor av bankens vinstmedel för inköp av brandbil och motorspruta.  Bilen och sprutan skulle tas hand av Skara stads brandkår och användas för eldsläckning i staden och den kringliggande landsbygden. Motionen bifölls och 10 000 kronor ställdes till förfogande och stadsfullmäktige beslöt att ta emot gåvan. År 1934 kunde brandkåren placera in bil nummer två i dennya brandstationen, en Ford  på 80 hk med en motorspruta (albin typ 25) på 700 minutliter samt ett mindre skumsläckningsaggregata av märket Api.