När brandstationen blivit klar och kåren motorisering genomförst, var det dags attse över brandkåren. Bättre resultat skulle uppnås med de nya moderna fordoneen och den centralt placerade personalen, en mindre personalreducering skulle inte påverka effektiviteten. Brandstyrelsen föreslog en utredning av frågan och år 1939 stadsfullmäktige beslöt att godkänna brandstyrelsens förslag till omorganisation, vilket innebar en borgarbrandkår och en allmän brandkår. 
Borgarbrandkåren delades upp i två uppbåd, den första - elitkåren - skulle sköta eldsläckningen i staden och bestod av brandmästare, tre brandförmän och elva brandmän, totalt 15 man. De skulle bo i brandstationen eller dess närhet och fick inte utan tillstånd lämna området under natten. Det andra uppbådet - reservkåren - fick gripa in vid större eldsvådor eller då elitkåren var upptagen. Denna kår bestod av brandförman och tio brandmän.

Beredskap ordnades
Efter var arbetsdags slut ordnades en speciell brandvakt, som bestod av borgarbrandmän på stationen dessa fanns där tills brandmännen som bodde på stationen tog över nattvakten. 
Borgarbrandkåren tränades minst 20 gånger per år. Den allmänna kåren som ryckte in i i tjänst vid bränder "av för staden hotande omfattning", bestod av 50 man och tränades minst två gånger om året. Om det behövdes ytterligare förstärkning, var varje manlig invånare i ålder 16-55 skyldig att på order av brandchefen att delta i släckningsarbetet.

Rökskydd
En viktig del i brandmannens vardag var rökskyddet som ska skydda mot rök och giftiga gaser. Innan den moderna gasmasken började användas (innan första färldskriget) var det inte många som visste vad ett ordentligt rökskydd innebar. Utan ordentligt skydd var det svårt att ta sig fram med rödfyllda ögon och irriterande hosta, dessutom var koloxiden livsfarlig.
Sätten att skydda sig blev allt bättre, detta berodde bl.a på:  Att filtrera den förorenade luften genom att använda syrgas eller att få frisk luft utifrån genom en luftpump med slangledning och mot kolomoxiden användes ett särskilt filter som kallades CO-filter. Redan 1924 fick kåren sin första syrgasapparat i gåva av Skara Brandkårsförening, 25 år senare förfogande brandkåren över tolv CO-filter och fem syrgasapparater.