Industrin kring graniten drar till sig arbetskraft. Inflyttningen till de små orterna, oftast bara gårdar med några torp, är massiv under 1800-talets sista årtionden och sammanfaller till viss del med den folkströmning som sker i Sverige vid tiden, med den stora utvandringen till Amerika som tydligaste händelse. Industrialismen vid förra sekelskiftet innebär också att arbete och bostad står att finna för fattiga landsbygdsbor i de nya industriorterna som växer fram kring industrierna. Så även i Bohuslän.

I och med att flera stenbrott tas upp i bergen kring befintliga hamnar expanderar flera av de små bohuslänska fiskarsamhällena. Det byggs hus, både av bolagen men också av stenhuggarna själva i likhet med egnahems-rörelsen. Alla med grund eller källarvåning av huggen granit. En del orter kommer helt och hållet till genom att granitindustrin etablerar sig på platsen, så som Krokstrand.

I stenhuggarsamhällena lever familjer med försörjaren ute på arbete dygnets alla ljusa timmar. Hemmafruarna har en viktigt roll i att föda och sköta barnen, stå med mat och husrum till sina makar, men även andra ungkarlar och arbetare. Barnen är tidigt en arbetskraft för hemmasysslor,  barnen får hjälpa kvinnorna med att skaffa bränsleved, hämtarvatten och sköta om barnaskaran, men arbetar även i stenbrotten. Små pojkar, från 5-7 år är från stenindustrins början med och hjälper till med att klyva berget – de får hålla i och vrida borret som används till kilhålen. Samtidigt får de kunskap i ett yrke som de mer eller mindre föds in i. Lastning av gatsten anses också vara en syssla som passar de yngre. 

För att ordna det som saknas i dessa samhällen i en tid utan uppbyggd statlig välfärd, organiserar sig befolkningen i olika föreningar. Syföreningar, för att tillverka och laga kläder för de som saknar och för att få in pengar, startar på flera håll. De med stenhuggarsamhällena så förknippade Folkets hus-föreningar startar, med möjlighet till lokal för nytta och nöje. Här håller fackföreningarna, nykterhetsrörelsen och olika folkbildningskurser möten. Det visas bio, sätts upp teaterföreställningar och ordnas bibliotek, bland mycket annat. 

Kopperativa lösningar för det som behövs är nästan synonymt med stenhuggarsamhällena. Konsum till exempel fanns förr i de flesta samhällena, och även andra kopperativa handelsbodar och gemensamma lokaler för tvättning, bakning, barnbespisning och matsalar.