Småbrottens stenhuggare arbetade i en slags proto-industri där resursen, berg, tillhandahölls dem men arbetet kunde utföras relativt fritt efter lust och tid. Dock med resultatet att inkomsten kunde variera eftersom stenhuggaren fick betalt per levererad färdig produkt. Ville du tjäna skäligt fick du oftast arbeta oskäligt mycket. Stenhuggarna kallade sig ändå ofta bergets fira söner eftersom de kunde komma och gå som de ville till arbetet.

På grund av att småbrott togs upp både för direkta ändamål – en stenhuggare kunde gå ut där det fanns tillstånd och hugga grundstenar till sitt hus, eller hugga knott på fritiden som extra inkomst – samt i industriell form förekom småbrott både i liten och i relativt stor skala. Trots sitt namn kunde småbrottsområden bli väldigt stora till ytan. Det behövdes ständigt tas upp nya uttag, fria från skrotsten. Det blev till ett problem att bergen där graniten var av bra kvalitet blev fulla med skrotsten.