Fengersfors bruk har därmed gått från att vara en nedlagd processindustri till att vara en sjudande oas av skapande och företagande. I filmen här bredvid träffar vi Johny Knarrström, tidigare fabriksanställd som ger sitt perspektiv på förändringen, liksom Maya Saarinen som jobbar i samhällets livsmedelsaffär. Vi hör också Emilia Persdotter från Not Quite som nyligen flyttat till Fengersfors. Reportaget spelades in 2016 av Västarvet.

2015 utsågs Fengersfors bruk till Årets industriminne av Svenska industriminnesföreningen bland annat mot bakgrunden av den lyckade omvandlingen från överbliven processindustri till en arena för industrihistoria, konstnärligt skapande och företagande. Ur motiveringen:

"Som bevarad äldre produktionsmiljö inom massa- och pappersindustrin saknar Fengersfors motsvarighet i Sverige. Brukets sulfatkokare från 1950 var världens första kontinuerliga massakokare och är en teknikhistorisk sevärdhet av internationell klass. Bruksanläggningen rymmer också starka kontraster mellan vårdade ytor och postindustriella ruiner - kontraster som kan ge fängslande berättelser och nyskapande vägval för bevarande och återbruk, när ytterligare delar av anläggningen ska göras tillgängliga för besökare.

Fengersfors ägare, familjen Rosenblad, har i samverkan med olika aktörer och med offentligt stöd målmedvetet arbetat för att säkra brukets framtid med bevarade industrihistoriska värden. En viktig del av brukets nya publika identitet är konstnärskollektivet Not Quite, som gett Fengersfors en kreativ kraftinjektion."

-----------------------------------------------------------------------------

Källa till ovanstående sammanfattning är det kunskapsunderlag och vision som togs fram på uppdrag av Föreningen för Fengersfors bruk och bevarande. Rapporten som bekostades av Länsstyrelsen och Västra Götalandsregionen är skriven av Eric Julihn, Bengt Spade och Bosse Lagerqvist.