Herman Ahlin var kanalkamrer på Dalslands kanalbolag i Upperud och var under alla år en flitig fotograf. Han föddes 1879 i byggnaden där kanalkontoret var inrymt och där kom han också att verka under hela sitt yrkesverksamma liv. Redan som 15-åring började han att fotografera med självtillverkade kameror och ett av de motiv som han intresserade sig mest för var att skildra båtlivet på kanalen. 27 år gammal, året 1906, fick han anställning på kanalbolaget och efterträdde då sin far Adolf Ahlin på denna post.

Under Herman Ahlins uppväxt och vid den tid när han började att arbeta på Kanalbolaget, förekom en livlig båttrafik genom kanalen. Även tidigare hade bruken längs Upperudsälven använt sjötransporter längs de långa sjöarna i Dalsland, men med kanalens öppnande blev det lättare och billigare att frakta gods. Sågarna vid Krokfors, Skåpafors och Långed hade också dessa använt sig av vattenvägarna där det sågade timret flottades löst, för att sedan läggas upp i Upperud eller Östebo.

Upprensnings- och kanaliseringsprojekt

Redan tidigt hade försök gjorts att rensa upp och göra vattenvägarna mera framkomliga. Vid 1760-talet hade förslag lagts i riksdagen om en upprensning av vattendragen mellan Köpmannebro och Stora Lee för att lättare kunna frakta spannmål, salt och fisk. Någon tid senare startade brukspatron Leonard Magnus Uggla vid Billingsfors bruk ett stort upprensningsprojekt, där han mot ett lån av rikets ständer iordningställde en led mellan Stora Lee och Vänern. Denna blev en föregångare till Dalsland kanal och blev betydelsefull för virkes- och vedtransporter till järnbruken och ner till Vänern. Leden gick över sjöarna och längs strömmarna, och med omlastning av godset på körvägar däremellan.

De första kanaliseringsprojekten för nordvästra Dalsland lades som förslag till 1840 – 1841 års riksdag. Det var tre olika förslag med anläggande av en kanal i olika sträckningar genom Dalsland, men samtliga fick avslag. Ytterligare förslag om en blivande kanal framfördes vid några tillfällen på 1850-talet, men först 1863 beviljade riksdagens ständer statsanslag till anläggandet. 1868 kunde så Dalslands kanal efter många års motioner och förslag till riksdagen öppnas för trafik.

Kanalkamrer Herman Ahlin har från de sista åren av 1800-talet och ända fram till i början av 1930-talet med sin kamera skildrat kanalmiljöer, händelser och det vardagliga livet vid Dalslands kanal. Herman Ahlins fotoarkiv omfattar runt fem tusen fotografier och finns på Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund. 

Nymodigheten ångbåtar och postbefodran

Med kanalens öppnande kom ångbåtarna att trafikera kanalen upp längs Dalslands bygder och detta blev snart den vanligaste båttypen. Ångbåtstrafiken betydde stora förbättringar för dalslänningarna - det blev lättare att resa och likaså blev det lättare att få dagligvaror och andra förnödenheter. Herman Ahlin har med sin kamera skildrat människorna längs kanalen - i väntan på ångbåten vid ångbåtsbryggan, i samspråk med medpassagerare, när efterlängtade förnödenheter äntligen anlände med ångbåten -  eller i väntan på postbåten! När Dalslands kanal öppnades fanns inte en postanstalt utefter kanalen från Köpmannebro och till längst upp i norr. På förslag av generalpostdirektören V. Roossom inrättades 1869 en postbefordran genom att ett avtal slöts med befälhavaren på ångfartyget Laxen. Nu inrättades en ångbåtsexpedition på fartyget Laxen, där brev kunde lämnas för både inrikes- och utrikes befordran och där dalslänningarna kunde hämta ut sin post. Detta var den första ångbåtsexpeditionen i Sverige och 1870 trafikerade fartyget sträckan Göteborg – Trollhättan - Vänersborg – Köpmannebro – Bengtsfors – Strand till Töckfors en gång i veckan. Den första stämpeln som användes till breven som vidarebefordrades med ångfartyget Laxen hade just namnet ”Dalslands kanal”.