Svenska arkitekter som Uno Åhrén intresserade sig för tysk stadsplanering.1928 gjorde rektorn för Bauhausskolan, Walter Gropius, en föredragsturné i Sverige. Samma år visades en utställning om den nya tyska arkitekturen i Stockholm. Uno Åhrén, som senare skulle bli Göteborgs stadsplanechef, kommenterade utställningen. Han såg den nya arkitekturen som en yttring av en ”kulturväckelse”. Traditionens och auktoritetens minskade makt betydde frihet. Inte en frihet från något utan en frihet till en ny mänsklighet. ”Om den nya tiden är mänsklighet, är också den nya tidens arkitektur så som den nu håller på att växa fram – mänsklighet!”, resonerade Åhrén.[1] 

Åhrén rekryterades 1932 som stadsplanechef till Göteborg. 1937 moderniserade han stadsplanen för Johanneberg.

Den sociala stadsplaneringen stärktes ytterligare efter att Lewis Mumfords Stadskultur översattes till svenska 1942.