Nya tider för avelsverksamheten
När vi kommer in på 1950-talet så blir det mer och mer vanligt att bönderna seminerar sina kor och anlitar företag som sysslar med det. Där finns det större utbud på tjurar och man kan välja vilken tjur som passar bäst till sina kor. Den som är riktig intresserad tar nog väldigt noga reda på vilka tjurar som hade bäst stamtavla för att få upp mjölkproduktionen. Kanske att jämföra med vissa personer som skall välja aktier. Den som är intresserad hur det går till med seminering kan gå in på nätet; bondmoran.nu, sök seminera.
Nedan är några kvitton på transportutgifter. Det är kända åkare från bygden. Gunnar Carlsson är född på Åsen och började med taxi när han var så gammal så han fick körkort. Det var nog väldigt välkommet med en taxi i bygden. Han anlitades när de skulle ut och titta på tjurar, för det var inte många som hade bilar vid den tiden. Ragnar Johansson från Hjärtum var en annan som anlitades, när det skulle fraktas tjurar.
Ivan Fasth från Ödsmål var ytterligare en känd åkare som transporterade djur. Han hade en chaufför som var mycket omtyckt, hade alltid gott humör och hade gott handlag med djur. Det var inte alltid så lätt att få stora djur ombord på en hög lastbil, de kunde streta i mot otroligt, så det gällde att ha gott tålamod. Ibland fick man ta till en liten apparat, stor som en liten ficklampa, som gav en liten elektrisk stöt, vilket gjorde att djuret trampade vidare.
Taxiresan på bilden är nog tur och retur, för han väntade säkert tills styrelsen tittat färdigt på den tjur som var till salu. Det är nog inte lätt att jämföra avgiften då och nu, för det fanns inga framkörningsavgifter och ingen övertidsersättning, vägskatt, bensinskatt var nog betydligt mindre.
I början av året 1953 står det en annons i Västerbygden att tjurföreningen har årsmöte, och medlemmarna bör infinna sig mangrant, eftersom viktiga frågor står på dagordningen. Kan det vara att föreningen skall upphöra? Kanske, men det dröjde några år till.
1957 blir sista året för Grinneröds tjurförening, eftersom det blev för lite medlemmar. Den 5-1-58 var styrelsen in till Uddevalla och avslutade bankboken, där det fanns 6000 kr, vilket delades ut till medlemmarna efter antalet kor man hade tecknats för. Efteråt gick de till Restaurant Rane och kostade på sig lite lunch.
Föreningen höll på i 18 år, och hade säkert sin funktion både i ökad mjölkproduktion och lite socialt när medlemmarna träffades. En ko på 1930-talet mjölkade i medeltal 3800 l per år, och efter bättre avelstjurar kom en ko upp till 6000 liter. i slutet av 1950. I dag, 2019 ligger medelsnittet på 9500 liter. Efter att tjurföreningen upphört, fortsatte Mattssons i Kolbengtseröd med tjurhållningen för egen del, och även de bönder som inte anlitade semin kunde gå dit, men 1974 lämnades den sista tjuren till slakt.
