Varmpermanent
I början av 1900-talet lanserade Karl Nessler (Charles Nestlé) den första permanenten. Håret rullades upp och fuktades med alkaliska vätskor och värme tillfördes genom elektricitet. Den ökade temperaturen och alkali påverkade håret och gjorde hårstråna formbara.

Från början rullades håret med s.k. rotrullning. Över rullen trädde man ett slags rör (kolv), som kopplades till en apparat för reglering av strömmen. Temperaturen ökade och ju längre kolvarna var inkopplade. Det berättas om olyckor orsakade av hög temperatur. Det hände att håret var förkolnat när frisören tog bort klämmorna.

Omkring år 1920 ökade varmpermanentningens popularitet som följd av ny rullningsteknik. Dessutom utvecklades den elektriska uppvärmningen. Den nya rullningen fick namnet flatveckling och liknar det moderna sättet att rulla.
Permanentspolen lade man som idag horisontellt mot huvudet. Istället för kolvar användes klämmor, som kopplades till en elapparat. Fortfarande använde man ökande temperatur.

Arbetet inleddes med att hårpassén drogs genom en filtplatta, som kunde vara klädd med gummi för att skydda huden. Sedan fästes klämman med en klyka ovanpå.
Håret rullades på metallspolar som sattes i klykan och med hjälp av en sticka kunde man skruva fast spolen hårdare. För säkerhets skull kontrollerade frisören kundens ansiktsuttryck under skruvningen. Kanske fick kunden en ansiktslyftning på köpet under verkningstiden på 10 minuter!
De hårt åtskruvade spolarna blev allt hetare på huvudet, samtidigt som sladdarna till elapparaten hindrade kunden från att röra sig.

Med tiden förbättrades metoden genom att ge kunden ökad rörelsefrihet och övergång till s.k fallande värme. Rullningstekniken och typen av vätskor ändrades inte.
Den nya apparaten var fristående och i den fanns rör, där kolvarna värmdes upp för att sedan sättas på det upprullade håret. På så sätt var kolvarna varmast vid ditsättningen och svalnade sedan.

Fönfläkten fanns nu och med den svalkade man där håret var hårt rullat och där det gärna ville brännas. Tyvärr räckte inte alltid blåsning, utan ganska ofta fick kunden brännsår i nacken.

Kemisk varmpermanent
En ny metod fördes, de elektriskt värmda metallspolarna ersattes med kemiska kompresser. De innehöll ämnen, som tillsammans med permanentvätskan gav värme. Kompresserna var betydligt lättare än de gamla kolvarna och behandlingen blev därför mindre besvärande för kunderna. Den nya metoden innebar också att frisören inte behövde investera i dyra apparater.

Som tidigare rullades håret med underplattor, klämmor och spolar, men spolarna var nu oftast av trä. De sattes fast i klykan. Arbetet gick till så att ett läskpapper fuktades med alkalisk vätska och pappret lades över kompressen. Därefter lindade man om ett mera vattentåligt papper.
Kompresserna sattes sedan över spolarna med upprullat hår. Efter en stund började det pysa och ånga om kompresserna. Naturligtvis måste hårbotten vara skyddad av underplattor, så att den varma ångan inte nådde ned till hårbotten och brände den.

Efter 20 minuter togs kompresserna bort, håret fick svalna en stund och schamponerades. I bästa fall sköljde man håret med en sur lösning, t.ex. citronsyralösning, vilket var kemiskt sett rätt, eftersom permanentvätskan var alkalisk.
Något reduktionsmedel fanns inte i den här permanentvätskan. Metoden gav en mjukare och vackrare lockighet än man fått tidigare.

Kemisk kallpermanent
På 1950-talet kom kallpermanenten, som blev en sensation eftersom man inte längre behövde värma håret lika kraftigt. Några andra namn på denna metod är mildpermanent och ljumpermanent.

Den största förändringen mot för tidigare var permanentvätskans sammansättning. Vätskan var fortfarande alkalisk, men innehöll nu dessutom ett reduktionsmedel.
Reduktionsmedlet fick påverka hårets bindningar istället för den höga temperaturen.

Man använder samma metod idag. Moderna permanentvätskor innehåller både reduktionsmedel och alkali.

För att skynda på behandlingar kan man höja temperaturen men man skall vara försiktig. En plasthätta kan vara tillräckligt eftersom man då utnyttjar kroppsvärmen.
Ett annat sätt är att värma med värmeapparater. Det förekommer även idag permanentapparater, men de ger en mindre uppvärmning.

http://frisorska.se/permanentens_historia.html