Jag är Henrik Mjöman. Jag ryckte in i flottan sommaren 1979, och tillhörde den sista gruppen som utbildades till så kallat plutonsbefäl, och som alltså kom in direkt från skolan utan att ha gjort lumpen innan. Jag kom att tjänstgöra som stambefäl på HMS Halland från december 1979 fram till september 1980. Med stambefäl menas att jag var fast anställt befäl, och alltså inte gjorde detta som värnpliktig eller som reservofficer.

Jag ryckte in direkt efter min gymnasieutbildning. På fredagen hade jag slutat skolan i Stockholm, och vid midnatt natten till måndag klev jag av tåget i Karlskrona. Min ankomst följdes av 14 dagars uttagning, där 1240 intresserade skulle bli 90 antagna. Jag var bland de sista att bli uttagna, så varje gång de läste upp nummer i högtalarna för att kalla folk till expeditionen trodde jag att jag skulle vara en av dem som fick hämta sin biljett och åka hem. En gång kallade de mig faktiskt, jag satt där i expeditionen och väntade och såg den ena efter den andra bli inkallade till olika rum och bli hemskickade. Det var hemskt. Så till sist när jag blev kallad så sa de bara att mina föräldrar hade ringt och sökt mig för att jag inte ringt dem på två veckor, och att jag skulle ringa tillbaka. Jag trodde nästan att jag skulle försöka strypa dem över telefonen.

Men till sist blev jag alltså uttagen, och fick göra gröntjänst. Det var ganska basala saker vi fick lära oss, men det var en väldigt bra kurs, och rätt rolig, egentligen. Jag minns att när vi kom hem så skulle vi alltid byta om till de blå uniformerna, för att visa att vi minsann var flottister, vi var inte riktigt stolta över att ha gröna uniformer. Det var sånt där tjafs som visade att vi fortfarande var barn på många sätt.