År 1682 skapades ett svenskt militärt organsisationssystem av Karl XI, som gick under namnet Indelningsverket. Detta fick till uppgift att se till att en eller flera gårdar skulle gå samman och bilda rusthåll och rotar som ansvarade för ryttare, soldater eller båtsman som de avlönade och gav ett soldattorp. Till soldattorpet fanns lite jord att odla på. Varje officer fick en gård att leva på i fredstid och dessutom lön. 

Systemet betalades alltså av bönderna och fungerade som deras skatt till staten, bönderna slapp därför att tjänstgöra som soldater. Soldaterna kom därmed att driva in sin sitt underhåll från bönderna, vilket var en stor fördel med detta system. På så sätt slapp staten skattekontrollen och behövde inte heller betala ut kontanter, vilket det var stor brist på.

Indelningsverket var ett system som dels skulle avlöna statsanställda - präster, civila ämbetsmän och officerare - dels för underhåll av den stora massan av krigsmaktens personal. 

Varje statstjänst anvisades bestämda statsinkomster i naturaprodukter samt boställen på kronans egendomar, detta var en bra lösning för staten då det fanns god tillgång till jord. Detta system medförde att det blev ordning och reda i statsfinanserna efter decennier av låne- och kreditkaruseller.

Mest känt är det militära indelningsverket. Redan under Gustav II Adolfs tid hade det så kallade ständiga knektehållet introducerats i Dalarna och delar av Norrland. Senare kom detta system att införas i hela landet. Medan kavalleriet betalades av enskilda rusthållare - ibland bönder, ibland herremän som befriades från skatt, underhölls varje fotknekt och båtsman av en grupp utskrivningsbefriade bönder (en rote).

En svaghet fanns i det militära systement och det var att det inte gick så snabbt kunna ordna reserver. När förlusterna i det stora nordiska kriget skulle ersättas, fick tre rotar tillsammans sätta upp en extra knekt, s.k. tremänningar och inom kort uppsattes även fyr- och femmänningar.