På vissa sätt är det likadant att gå i skolan idag som under 1900-talets början – läsning och räkning står på schemat, på rasten är man ute på skolgården och leker. Men mycket var annorlunda. De följande orden kommer från elever som gick på Backens skola och Gullbergsskolan i Marks kommun under 1930- och 40-talet. 

”Skoldagarna började alltid med att man ställde upp sig i led i korridoren med armlängds avstånd och tågade in i klassrummet när läraren öppnat dörren. Man ställde sig vid sin plats och sjöng en psalm innan man bad morgonbön och fick sätta sig”.

”Vi skulle vara i skolan varannan dag mellan klockan 8 till 2-3 på eftermiddagen. I småskolan började vi med en psalm och sedan tog vi fram en småskolebok och skrev och räknade. I storskolan fick vi lära oss katekesen och mycket annat”.

”Det tog oss 40-45 minuter att gå den långa vägen. … Jag hade bara slamskor, det var skor som var gjorda av ett tjockt tyg med något under…. Men en dag kom Jenny Börjesson (lärarinnan reds anmärkning) och gav mig ett par kängor. Det var höga klackar och 10-15 snörhål på skaftet. Far tog av klackarna en bit så blev det lite bättre”.

"Magister Hellman var noga med att vi var renliga och en dag kallade han fram oss till katedern en och en och tittade om vi hade tvättat oss och var rena i öronen. Dom som var smutsiga fick pengar av Hellman och gå över till Konsumaffären och köpa en tvål och sen fick dom gå till brunnen och tvätta sig.” 

”Till badhuset i Kinna fick man åka ibland för att bada och göra sig rena. Det var ju inte alla som hade badrum och ordentliga tvättmöjligheter hemma. Där jobbade en tant som skrubbade rejält på ryggarna”. 

”Min mor hade ibland inget bröd att skicka med mig, då kunde vi gå till Karl i Backen och köpa för 10 öre korv, om vi hade några pengar. För oss fattiga fanns det en spann vatten och skopa så vi kunde dricka om vi var törstiga”.

”I uthuset fanns ett utedass med en bänk med flera hål. På vintrarna när det var mycket kallt ville man helst inte gå dit ut. Då fick man försöka hålla sig tills man kom hem. Men ibland om det var riktigt tråkigt kunde man fråga om man fick gå ut, fast man inte behövde”.

”Vi var lydiga och hade respekt för våran lärare, men om man skrattade för mycket kunde man få en örfil och stå upp en stund och skämmas”.

”Min pappa John fick sitta kvar. Han som hade varit en av de duktigaste pojkarna i klassen hade fått sitta kvar på grund av att han var vänsterhänt och hade svårt att lära sig skriva med höger hand. Pappas tvillingbror var högerhänt och blev uppflyttad”.

Källor:

Andréen, Thomas och Elisabeth. Gullbergsskolan för alltid. 2015

Backens skola. En berättelse om skolbarnen och deras hembygd. Red: Hagman, Britt. 2009