Visste du att det fanns en tid när lärarna kom till eleverna istället för tvärtom? Det tog tid för socknarna att färdigställa sina skolor efter det att lagen om skolplikt trätt i kraft 1842. Därför blev det vanligt under en period med ambulerande skolor, vilket innebar att lärarna gick runt i gårdarna och undervisade.

Att utbilda sig till lärare vid ett lärarseminarium var en stor sak i en tid då utbildningsnivån generellt var mycket låg. Läraren hade ett viktigt och ansvarsfyllt kall, och det ansågs vara ett yrke med hög status. Detta ser du sannolikt om du tar en titt på närmsta kyrkogård! De största och pampigaste gravstenarna kring sekelskiftet 1900 restes alltid över de manliga lärarna vid sidan av präster, fabrikörer och godsägare.

Den från början enhetliga folkskolan kom att delas upp från år 1858 i en tvåårig småskola och en fyraårig folkskola, något som många protesterade emot. Först vid 1900-talets början uppfördes mer allmänt särskilda småskolehus. Med tiden blev det så att kvinnor anställdes till småskolan och män till folkskolan där de äldre barnen gick. Kvinnor ansågs vara billigare att anställa och mer lämpliga att ta hand om de minsta barnen. Småskollärarinnan hade inte samma höga rang som den manliga läraren. Hon hade heller inte rätt att gifta sig och få barn, då kunde hon bli avskedad. Inte sällan var lärarens bostad större än lärarinnans, vilket kom sig just av att läraren förväntades skaffa familj medan lärarinnan skulle leva ensam.

I långa tider var det vanligt att en bostad ingick som en del i betalningen för ett utfört arbete, och det var vanligt att man bodde direkt i anslutning till arbetsplatsen. Därför ligger ofta lärarbostäderna i en del av skolhuset eller alldeles intill. 

Lärarens hustru fick ingen lön men hon fanns ofta på plats som en viktig vuxen i skolmiljön. Hon kunde plåstra om ett uppskrapat knä och ge en smörgås åt ett barn som inte alltid fick med sig ett matpaket hemifrån.