Hur har skolgården sett ut i olika tider?
Idag är vi vana vid att skolgårdarna är ganska innehållsrika, med flera ”rum” i uterummet. Hur såg det ut kring skolorna förr i tiden?
Ofta var skolgården inget annat än en enkel grusplan för lek framför skolan. Ibland fanns det en skolträdgård i närheten av skolan, där barnen fick lära sig trädgårdsskötsel. Dessutom fanns alltid utedass i närheten av skolgården eftersom det varken fanns vatten eller toalett inomhus, och veden som behövdes för att kunna elda i kaminerna förvarades i vedboden. Eftersom skolmiljön också fungerade som hemmiljö för läraren så ser man ibland också en jordkällare i närheten av äldre skolbyggnader – föregångaren till dagens kylskåp!
Skolpalatsen som byggdes kring sekelskiftet 1900 fick stora skolgårdar, ofta omgivna av snirkliga staket i gjutjärn. I påkostade skolmiljöer som dessa kunde det också ingå en separat tjänstebostad för rektorn.
Från och med 1940-talet började man bygga särskilda skolmatsalar med kök. 1946 beslutades det nämligen att skolmåltider skulle erbjudas i alla skolor. Före dess fick barnen ha med sig mat till skolan. Ibland infogades matsal och kök i befintliga byggnader, men ofta uppfördes helt nya barnbespisningsbyggnader.
Från och med 1950- och 60-talen blev skolgården allt mer en plats för lek och idrott, och trädgårdarna fasades ut. Nu asfalterades stora ytor för bollspel.
Från 1960-talet byggdes inte nya skolhus längre på höjden utan tilläts breda ut sig över stora ytor så att varje klassrum hade markkontakt. Skolgårdarna fick nu en annan karaktär, och de omringades inte sällan av ett av ett flertal byggnader för olika funktioner. Byggnaderna innehöll dels de olika stadierna, dels administration, matsal, bibliotek med mera. Skolans yttre fasad förlorade helt i betydelse jämfört med det tidiga 1900-talets tjusiga palats och istället var det insidan som var det viktiga. De olika byggnaderna kunde vara sammanlänkade med förbindelsegångar eller korridorer, gärna runt en rastgård.
Under de senaste årtiondena har låg- och mellanstadiernas skolgårdar blivit mer innehållsrika och fått fler rum i rummet. De planeras numera med utgångspunkt från barns önskningar och sätt att använda skolgårdarna, och inte med tanke på de funktioner som vuxna tyckte att skolgårdarna skulle ha.