De första skolhusen som byggdes utformades enkelt med skolsal i ena delen av huset och lärarbostad i den andra. Ett par årtionden efter folkskolereformen kom de första kraven på hur skolorna skulle se ut och vad de skulle innehålla. Så kallade normalritningar upprättades, rekommendationer om hur skolor skulle byggas. De togs fram för att till exempel pedagogiska och hygieniska krav skulle uppfyllas.

Genom de stora, ofta södervända fönstren skulle dagsljus strömma in över de arbetande eleverna och belysa den svarta tavlan. Med högt i tak skulle den friska luften räcka till alla, bland annat för att minska spridningen av tuberkulos.

Med tiden fick kraven genomslag, och skolhusen runt om i landet blev allt mer lika varandra. Skolorna blev lätta att känna igen, var man än befann sig.