Varsamt far i skog och mark,
skada icke kådig bark.

Riv ej björkens vita hud,
stör med skrän ej skogens ljud.

Bort med skräp och matsäcksrester,
städa efter Er, I gäster.

I naturens helgedom,
skövla icke blad och blom.

Tänd ej eld – men om du tänder,
släck var glöd i kol och bränder.

Låt ock bli att simpelt rita,
plank och vägg med kniv och krita.

Skona det som annans är,
akta allt som minnen bär.

Denna dikt skrevs 1915 av Karl-Erik Forslund, som var rektor vid Brunnsvik och den fanns placerad i tornet. En vädjan till alla som vistas i naturen och som står sig än idag.