Märta drömde om att bli sömmerska. Hon såg sig själv sitta och sy vackra kläder från början till slut. Genom en moster fick hon möjlighet att börja på en syfabrik i Herrljunga, men hon insåg snart att detta inte var något för henne. På fabriken sydde man endast ett moment på varje plagg och hon kände att jobbet inte var utvecklande. Arbetet på fabriken var ett tempo- och löpande bandarbete. Hon som drömt om att sy vackra färdiga plagg och lära sig sömnadskonsten fick inget ut av det. 

Märtas arbete hemma på gården hade varit flexibelt men krävande och hade gett henne så mycket mer. Hon kände att det var viktigt att kunna påverka sitt arbete, genom att ta ansvar och planera. Även om det var ett fysiskt tungt arbete gav det tillfredsställelse. För att komma vidare i yrkeslivet sökte Märta anställning vid Vara Folkhögskola, där fanns en ledig plats i skolmatsalen. Hon fick anställningen i Vara, men tackade nej. Kanske var det nu dags att vidga sina vyer och lämna hembygden? Det var ett val hon aldrig kom att ångra och hon kom att fortsätta att laga mat och jobba inom restaurangvärlden hela livet.