Konservfabriken på Gullholmen startade 1864 av Johan Jakob Hallgren, som var från Värmland och hade varit gårdfarihandlandlare. J.J. Hallgren hade senast haft en affär några år i Ellös och när han kom till Gullholmen för att sälja sina varor upptäckte han att det fanns ingen affär på ön – det var oftast i Lysekil eller Ellös som Gullholmen-borna fick handla på den tiden. Hallgren flyttade 1856 till Gullholmen och beslöts sig för att sätta upp en affär tillsammans med bokhållare J.O. Nyqvist och en konservfabrik. Senare övertog J.O. Nyqvist affärsverksamheten.

Gullholmenfabriken sedd från vattnet. Bilden är tagen vid 1900-talets första hälft. Till höger i bild syns den utbyggda köksdelen, med sina två skorstenar, som hörde till disponentbostaden. I kökslängan kokades musslor för konservering. Foto: Viktor Lundgren, Bohusläns museum.

Redan 1857 började J.J. Hallgren med prov-inläggningar av sill och skarpsill, den senare kallades brissling, och detta blev lyckat och produkterna efterfrågade. En första konservfabrik uppfördes och vid stranden byggdes en större brygga avsedd för fabrikens behov, men som också kom att bli Gullholmens ångbåtsbrygga. Produktionen bestod av inläggning av salt sill och några år senare även skinn- och benfri delikatessill, som också exporterades. Redan 1875 var fabriksbyggnaden för trång och en ny konservfabrik uppfördes på samma plats med en större inläggningssal samt bleckslageriverkstad. Fabriksområdet omfattade tre hus varav ett inrymde kontor och personalbostäder och de övriga var själva fabriksbyggnaderna. Fabriken byggdes om ytterligare två gånger åren 1938/1939 och 1950/1952. Ägar- och disponentbostaden hade i vinkel mot huset en utbyggd kökslänga och denna användes innan fabriken byggdes om på 1930-talet också för inläggning av konserverade produkter, främst musslor.

Under sina tidigare affärsresor hade J.J. Hallgren lärt sig hur man saltar och lägger in sill i små träkärl, s.k. kuttingar. Tidigt började J.J. Hallgren också att lägga in sill i hermetiskt tillslutna bleckkärl - en konserveringsmetod som innebar helt andra möjligheter att lagra och transportera produkterna. Bleckkärlen tillverkades i J.J. Hallgrens egen bleckslageriverkstad i fabriken och han var först i Bohuslän med detta emballage. Till en början tillverkades burkarna för hand. Lock och botten stansades i handpress och både lock och botten löddes på var för sig, vilket var mycket tidsödande. De första falsmaskinerna i bohuslänska konservfabriker togs i bruk först på 1870-talet. 

NYA ÄGARE

År 1897 avled J.J. Hallgren och konservfabriken på Gullholmen övertogs av sonen Hugo Hallgren. Namnet ändrades nu till J.J. Hallgren & Söner. Redan nästföljande år såldes fabriken vidare till AB Sveriges Förenade Konservfabriker (SFK) med huvudkontor i Göteborg. Hugo Hallberg flyttade några år senare till Slätthult i Ellös, där han startade en konservfabrik.

Ute i farleden strax söder om Gullholmen finns ett mindre skär, ön Skottaren. 1922 förvärvades ön och magasinsbyggnaderna som fanns där av SFK, som framför allt använde detta som ett råvarulager. Magasinen kompletterades så småningom med en byggnad där allt avfall från konservindustrin togs tillvara och kokades till sillolja.

Sveriges Förenade Konservfabriker grundades 1898 genom en sammanslagning av 10 bohuslänska fiskkonservindustrier. Det var J.J. Hallberg & Söner, Gullholmen, Axel Hagberg & Co i Grundsund, G.J Sundberg, Magnus Radhe, Aug. Lysell, Fr. Carlsson, M. Lindbloms son och Benjamin G. Mollén & Co, samtliga i Lysekil samt Nösunds Salteribolag i Nösund och industrin M. Jansson i Stenungsund. I slutet av 1920-talet hade företaget ca 600 anställda vid sina olika fabriker. Då fanns fabriker i Göteborg, Gullholmen, Lysekil, Strömstad, Grebbestad, Hamburgsund och Kristianstad.

På 1950-talet bytte företaget namn till AB Fyrtornet. Redan dess förinnan hade dock namnet Fyrtornet använts om företagets produkter och så tidigt som år 1900 hade en bild av Eddystones fyr, vid kusten nära Plymouth i England, registrerats som ett varumärke för företaget. 1962 gick företaget samman med Bröderna Ameln AB (Abba AB) och fick namnet Abba-Fyrtornet.

1965 läggs fabriken på Gullholmen ner.

Gullholmen med ångbåtsbryggan. Lite till höger i bild är fabriksbyggnaden som den förmodligen såg ut på 1930- eller 1940-talet. Foto: Carl Alfred Träff, Bohusläns museum.

ARBETE PÅ "HALLGRENS"

I boken "Min barndom på Gullholmen" berättar Olof Hansson om arbetet i fabriken:

"Fabriken, eller som de äldre sa "Hallgrens", kom att betyda mycket för Gullholmen. Det blev arbete för män och framför allt kvinnor, som fläkte ansjovis och skar sill. Männen skötte bland annat transporten från lagret till kvinnorna i stora arbetssalen. Ännu i min barndom gjorde man bleckkärlen själva i verkstaden Där kom laster av plåt, som sedan stansades ut till bottnar, sidor och lock. Inläggerskorna fyllde burkarna, lake fylldes på; de "förlagades", och slogs igen. Slutligen togs de om hand av packmästaren, som lade sågspån mellan de olika lagren, och adresserade lådorna."

"Flickorna började efter konfirmationen och kallades då "småtöser". De fick utföra handräckningsarbete, men även "förlaga" och lägga på lagerbärsblad, lök, mm. De måste framför allt vara uppmärksamma och noggranna. Småtösernas liv varade några år till hon var mogen för att arbeta på ackord. Då kallades hon styckare och stod naturligtvis högre i rang. Att se styckare i arbete var en upplevelse; flickorna, som i vardagslag inte alls såg märkvärdiga ut, hade plötsligt förvandlats till maskiner. De var snabba i fingrarna och helt koncentrerade på sin uppgift, de såg bara kniven, sillen och burken. Det var nog hela tiden en tävlan om vem som kunde vara värst" 

Färgvykort från Gullholmen - på fotografiet överst på denna sida syns konservfabriken längst till höger.

KÄLLA:

Litteratur: "Fyrtornet visade vägen" av Vilhelm Gustafsson.

"Gullholmen. Husen och människorna", Båtdokumentationsgruppen 2013.

"Min barndom på Gullholmen. Minnen och skärvor" av Olof Hansson. Bohusläns hembygdsförbund/Bohusläns museum

Konservindustrirapport, 1983, Rapport 4, Bohusläns samhälls- och näringsliv, Bohusläns museum

"Konservindustrimuseum", Christine Fredriksen, Marianna Andersson, Märta Swedberg, Utredning 1993, Lysekil.