Sommaren 1965 lades konservfabriken på Gullholmen ner. Detta var ett beslut som togs från koncernkontoret i Göteborg. I Göteborgs-Posten och tidningen Bohuslänningen skrevs mycket om nedläggningen.

Göteborgs-Posten 10/2 1965:

-"Detta är slutet för Gullholmen. Så löd kommentarerna från öbefolkningen när de på tisdagen fick besked om vad de länge fruktat, nämligen att öns enda industri Abba-Fyrtornets konservfabrik ska läggas ned från den 12 juli i år. I över hundra år har konservindustrin utgjort Gullholmens livsnerv och gett befolkningen dess utkomst. Det öde som nu väntar Gullholmen är detsamma som händer vid alla skärgårdssamhällen utan bärkraftiga företag - de blir badgästsamhällen. När VD´s meddelande lästes upp tårades månget öga hos de äldst anställda..." 

Vilhelm Gustafsson, som var fabrikschef för Gullholmenfabriken fram till 1965, berättar i sin bok "Fyrtornet visade vägen" om beskedet om nedläggning och hur han skulle få meddela det tråkiga beskedet till personalen:

"...Så gick det väl en månad och en bekräftelse kom, tiden var fastställd till den 9 juli 1965, i anslutning till semestern. Dagarna fram till nedläggningen medförde för mig nervösa dagar och sömnlösa nätter. Jag hade varit med om att bygga om fabriken i två etapper, 1938-1939 samt 1950-1952, inte kunde väl en sådan fin fabrik läggas ner. Nu var frågan, hur skulle detta mottagas av de anställda...?"

"Framemot middagstid anlände vi så till Gullholmen och tiden för sammanträffande med personalen var utsatt till klockan två i lunchrummet. Med böjt huvud och nedfälld blick tog så Brolund (disponent Brolund från Stockholm) till orda och läste upp meddelandet. Det blev ljudlöst någon minut, sedan föll tårarna, särskilt på de som hade arbetat på fabriken från tonårsåldern, det blev en mardröm för de flesta."

"Antalet anställda var vid tillfället ett 60-tal. Alla erbjöds arbete vid Abbas fabrik i Lysekil, men de accepterade ej. De behövde ej åka så långt till ett nytt arbete, två fabriker på fastlandet anställde de yngsta av dessa duktiga och kunniga arbetare. De äldsta gick in för pension och lät stämpla arbetslöshet fram till pensioneringen. Förman och verkmästare Sören Karlsson flyttade över till Lysekilsfabriken och undertecknad blev utsedd till fabrikschef för Strömstadsfabriken där jag stannade i sex år." 

Fotoalbum med tidningsklipp och vykort från Gullholmen.

Ulla Edléns svärmor Eva Edlén bodde sommartid på Gullholmen och älskade ön. Familjen bodde i egen sommarstuga på Gullholmen allt sedan 1946, innan dess hyrde familjen in sig på sommaren på olika håll. Eva Edlén samlade i alla år tidningsnotiser och artiklar från Gullholmen och klistrade in dem i det prydliga albumet. Det var artiklar från Göteborgs-Posten och Handels- och Sjöfartstidningen och andra tidningar. Fotoalbum tillhör Ulla Edlén, Göteborg. 

Under några år efter att konservfabriken på Gullholmen var nerlagd, ägdes fabriken av plastbåtsföretaget IW-Varvet (1966 - 1967) och av Gullholmens båt- och plastindustri (1967 - 1973). IW-Varvets lokaler i Henån hade råkat ut för en stor brand och under tiden som lokalerna där restaurerades så höll man till i fabriken på Gullholmen. Vid branden hade alla formar för gjutning av båtskrov räddats och i fabriken kunde man då gjuta Gullholmssnipans plastskrov. Efter att IW-Varvet flyttat tillbaka till Henån togs lokalerna över av Gullholmens båt- och plastindustri. Fram till 1973 byggdes här Gullholmssnipan, både ruffad och öppen, och segelbåtarna F18 och F12 (F står för Fajak och siffrorna kvadratmeter segelyta). En plastbåt med utombordare byggdes också. 

Källa: "Fyrtornet visade vägen" av Vilhelm Gustafsson

"Gullholmen. Husen och människorna", Båtdokumentationsgruppen 2013.