Vilhelm Gustafsson skriver i sin bok ”Fyrtornet visade vägen” om sin första resa till England, där han skulle arbeta som kontrollant vid inkryddning av ansjovis i England:

”I november 1957 blev jag av bolagets kamrer Linde Magnusson nedkallad till Fyrtornets huvudkontor i Göteborg, helt ovetande om vad som skulle hända. Jag kom fram vid lunchtid varför vi gick till Kontoristföreningens restaurang och åt lunch. Magnusson förde direkt på tal det misslyckade fisket efter skarpsill för ansjovis, hur illa det var ställt och vad man kunde tänka sig för att få tag i denna åtråvärda vara. Magnusson hade tänkt på gamla tider när Sveriges Förenade Konservfabriker höll till i Skottland och England där bolaget sedan många år tillbaka hade en egen kryddstation påen liten plats på engelska ostkusten vid namn Brightlingsea. Denna station var sedan många år såld, men i London med adress Billingsgate fanns fiskberedare från gamla tider, ett av dem kunde mycket om fisket efter skarpsill och hette Marinpro Ltd, och med dessa hade kontakt tagits och de var mycket intresserade….”

Det blev bestämt att Vilhelm Gustafsson skulle resa till England och där ta kontakt om uppköp av skarpsill och vara kontrollant vid inkryddning av ansjovis. Resan gick till Sydenglands riviera och staden Torquay där skarpsill landades. Vilhelm Gustafsson berättar:

…det blev sent på kvällen innan vi kom fram (till Torquay). Framkomna i hamnen såg vi den ena båten efter den andra glida in till kajen med rikliga fångster av mycket god kvalité och storlek, det blev så att säga, napp första dagen. Det forslades med lastbil till en mindre stad, Topsham, där en kryddstation var iordningställd åt oss. Inkvarteringen var ordnad och vi tog in på hotell ”Georg and Dragon”….

….”Så har klockan blivit framemot elva-tolv (dagen därpå) och det var dags för meddelande från Brixham, som är landningsplatsen för skarpsill, och en uträkning göres om hur många tunnor som går åt till kryddningen. Tunnorna trycksprutas. Kryddor salt och socker blandas i tombola till satser motsvarande det antal tunnor som beräknats. Vikten kollas varje gång innan blandning sker, likaså råvaran. Detta följes noggrant upp varje dag och tillfälle, då det ofta är byte av personal på grund att många av dem har annat arbete annorstädes under dagen. För övrigt löper allt sin gilla gång utom när det gäller de tunga transporterna till kryddstationen längre ner på gatan, som är trång och smal att det knappast går att svänga in på gården…”    

AFFÄRSRESOR TILL NORGE MED EGEN BIL

Resa som kontrollant, bland annat vid inkryddning, till södra England fick Vilhelm Gustafsson göra i 25 säsonger under sin tid som fabrikschef på Gullholmenfabriken och senare som fabrikschef för Abba-Fyrtornets konservfabrik i Strömstad. Andra resor kunde vara att kontrollera konservering av makrill och makrillrom I Norge. Vilhelm Gustafsson berättar i sin bok:

”Ett par år efter det att fusionen Abba-Fyrtornet blev av, närmare bestämt 1962, kom jag att resa till norska sydkusten för att kontrollera inläggningen av inkokt makrill och makrillrom, det var 1965 och flera säsonger framåt. Fabrikerna för ändamålet låg i Lillesand, Lindesnäs och Egersund. Resorna företogs med egen bil till de olika fabrikerna. Eftersom vi hade haft inläggningar av samma råvaror vid Fyrtornets fabrik i Gullholmen var detta inte främmande för mig, men först skulle jag uppsöka makrillagets kontor och där blev jag väl bemött. Efter genomgång av recept och dylikt var det att åka vidare till de olika fabrikerna och bekanta sig med dem. Fabrikscheferna var lätta att komma till tals med och allt gick enligt önskemål. Fabrikerna i Lillesand, Lindesnäs och Egersund låg vid sjön, så all råvara levererades direkt från fångstfartygen… Samarbetet med de olika fabrikerna var utmärkt och jag kunde efter säsongens slut glädja mig åt att vi erhållit det antal burkar vi satt upp som mål. Dessa resor till Norges sydkust varade i flera säsonger, men tyvärr avtog fisket efter makrill och det var ej lönsamt med denna inläggning, varför det hela slutade så att säga av sig själv. Nämnas skall att makrillrommen var mycket begärlig på marknaden och ofta träffar vi på folk som frågar efter den.”

"Resor till Norges sydkust varade i flera säsonger, men tyvärr avtog fisket efter makrill och det var ej lönsamt med denna inläggning, varför det hela slutade så att säga av sig själv. Nämnas skall att makrillrommen var mycket begärlig på marknaden och ofta träffar vi på folk som frågar efter den.”

SHETLANDSÖARNA OCH RÅVAROR AV STORSILL

Vilhelm Gustafsson var också kontrollant på Shetlandsöarna:

”Shetland är ett namn jag kommer ihåg från den tiden som barn då min far var med kuttern ”Lille Minnie” av Gullholmen där uppe för att fiska långa som till julen skulle bli lutfisk. De fiskade i ungefär en månad åt gången, ibland längre, alltefter som fisket lyckades. Oftast gick de två resor till Shetland… Inte kunde jag då i min vildaste fantasi tänka mig att med flyg landa på dessa öar, men så blev det. I sällskap med Henry Jarmell och Gunnar Stensby for vi en sensommardag från Kungshamn med bil till Torslanda f.v.b. med flyg till Köpenhamn, byte till plan mot London, åter byte av plan till Aberdeen och där ännu ett byte av plan till Lerwick på Shetland. Med buss från flygplatsen in till själva Lerwick inkvarterades vi på hotellet ”Lerwick”, där vi var tillsammans en vecka.

Vår resa i tjänsten var att se efter råvaror och denna gång gällde det storsill och mycket riktigt fann vi vad vi sökte. Den av oss kända firman ”Marinpro” från Billingsgate i London hade en kryddningsstation där och fullt upp med fisket gjorde att vi omgående kunde kontrollera kvalité, fetthalt och behandling av sillen. Allt var i sin ordning, så det var bara att acceptera. Det var en mycket fin vara så det fattades inte konkurrenter, särskilt de stora holländska trålarna som köpte mängder och sockersaltade direkt ombord för matjesill. När de efter ett par dagar hade en båt fullastad avgick den och en ny kom in, och så turades de om. Efter en veckas tid reste Henry Jarmell och Gunnar Stensby åter hem och jag blev kvar där uppe ytterligare ett par veckor. Under denna tid fick vi cirka 2 000 tunnor som behandlades till kryddsill enligt vårt recept. När kryddningen var färdig försågs tunnorna med lake för att stå sig. Sedan skeppades de med en norsk båt över till Ålesund i Norge för lagring i kylhus i avvaktan på order att fraktas till lagret och bergrummet i Kungshamn.”

KÄLLA

Litteratur: "Fyrtornet visade vägen" av Vilhelm Gustafsson