Vilhelm Gustafsson, som var född och uppvuxen på Gullholmen, var från 1949 fabrikschef på Fyrtornets fabrik på Gullholmen. Han började som extra innan han efter några år fick fast anställning. Vilhelm Gustafsson skriver i boken "Fyrtornet visade vägen" om första tiden på fabriken:

”Året var 1936 i november månad fick jag anställning som extra vid Fyrtornets Konservfabrik på Gullholmen. Det var inte precis någon dans på rosor därför att som extra och nyanställd blev det att arbeta på råvarulagret på holmen ”Skottaren”, som låg några hundra meter sjövägen från själva konservfabriken. Till Skottaren fick vi färdas med båt. Merendels rodde vi dit i en 16-fots eka eller med en pråm som vi dessutom fraktade varor med till och från fabriken. Våren och sommaren gick väl an, men när det var höst, regn och mörker samt vinter med frost och snö kunde det oftast bli nog så besvärligt. Vi som var yngre fick ta an de mest utsatta arbetena och som regel var detta utomhus.

Allt arbete fick utföras för hand. Någon maskinell utrustning fanns ej och oftast var det tunga lyft. Det kunde ibland, vintertid, vara både 10 och 15 grader kallt, men arbetet måste utföras och det var bara att klä sig därefter. Företaget höll oss med sk Manchester-västar som värmde och skyddade rätt bra och på händerna hade vi tjocka hemmastickade yllevantar och utanpå dessa gummivantar som skydd för väta o. dyl.

Det sämsta jobbet var nog rengöring av begagnade tomtunnor. Då kunde det hända vid låga temperaturer att det frös till is runt fötterna. Allt var inte bara ”grått” och kallt. Våren och sommaren bjöd oss många fina dagar. Vi fick vara ute i det fria.

Betalningen var på den tiden för oss yngre och nyanställda 65 öre per timma och för de som var äldre var det 75 öre per timma.

Nämnas kan att det ej var så lätt eller enkelt att få arbete på fabriken. Dels att det var ett visst begränsat antal män och dels för att den som fick fast anställning oftast behöll den till pensioneringen. Eftersom jag hade lust för konservindustrin odlades en viss optimism och det skulle så småningom ge frukt. Det blev varierande ansvarsarbeten i fabriken. Dels arbete med kaviaren och dels inom lageravdelningen av färdiga konserver. Så kom den dagen, den 20 november 1938 då jag fick fast arbete och med glädje kände jag då att jag hade fått fast mark under fötterna”.

MIN FÖRSTA SEMESTER

”Personalen vid Sveriges Förenade Konservfabriker på Gullholmen hade i många år arbetat utan att erhålla lagstadgad semester, men någon gång på 1930-talet vill jag minnas att semester för de anställda blev ett faktum.

Fackföreningen för livsmedelsindustrin i Lysekil visste av detta och såg ej med blida ögon på detta och beslöt därför en dag företa en resa till Gullholmen och som det hette ”ordna upp saken”. De anställda på Gullholmsfabriken skulle ha ut sina rättigheter.

Resultatet blev, att en lokal fackförening bildades underlydande Lysekils fackförening, som tog upp saken med arbetsgivaren, som accepterade detta. En uträkning av gjorda arbetsdagar verkställdes och det kom att variera bland de anställda från timmar till dagar. Själv hade jag arbetat extra en kort tid och uträkningen blev fyra timmar”.

NYA UPPDRAG

”Efter sju år som packmästare i Gullholmsfabriken fick jag av disponent Jarmell förfrågan om jag ville ta ansvaret för inläggnings-avdelningen och bli förman för densamma. Jag blev intresserad varför jag omgående tackade ja. Råvaruhanteringen var ganska stimulerande och efter som årstiden växlade blev det varierande inläggningar. Vi hade ansjovis och sill, musslor, inkokt makrill, inkokt sill, inkokt hummer, rökt makrill, svamp, bönor och kaviarinläggningar”.

Efter 13 år på Gullholmsfabriken blev Vilhelm Gustafsson den 1 januari 1949 befodrad till fabrikschef. Vilhelm Gustafsson skriver om det nya uppdraget:

"Det finns ett ordspråk som säger att första dagen i "galgen" är alltid svårast, och det håller jag gärna med om, det blev så. Första arbetsdagen i januari 1949 låste jag upp dörren till fabriksområdet liksom till fabriken och efter en kvart gjorde jag entré i fabriken, hälsade på alla, talade några ord här och var som jag varit van vid under mitt förmanskap. När första ronden verkställts gick jag tillbaka till kontoret, kontrollerade vad vi hade i order, vad vi hade i lager av tomkärl och vilka råvaror vi skulle använda oss av. Den ena dagen efter den andra förflöt i lugnets tecken, allt gick i laga ordning och skötseln av fabriken gick som vanligt. Rutinerna från min föregångare höll och jag kände mig snart varm i kläderna, det var bara att fortsätta dag för dag".

"Befodran medförde varjehanda uppdrag inom företaget, liksom för samhället. För företaget blev det olika och flera affärer, resor inom landet och utomlands." 

Vilhelm Gustafsson stannade som fabrikschef vid Gullholmsfabriken tills denna lades ner den 9 juli 1965.

KÄLLA:

Litteratur: "Fyrtornet visade vägen" av Vilhelm Gustafsson