Mjölnare Abel på Kvarnåsen

Före 1930-talet fanns en mjölnare på Kvarnåsen som var lite egen av sig. Han gick klädd i en gammal överrock med ett grovt rep om livet. Innan Abel blev mjölnare i Västerplana var kvarnen till salu. På Länsstyrelsen i Mariestad var det auktion. Abel kom som vanligt klädd i sin rock och en väska i handen. Under auktionen kom flera bud, Abel la på och till sist stannade budet hos honom, auktionsförrättaren slog i klubban. När alla blickar mötte Abel var det ingen som trodde att han kunde betala. Han tog upp en postväxel och betalade 4 000 kroor, rätt mycket pengar på den tiden. De som skötte auktionen och övriga blev väldigt tysta. 

Till Västerplana handelsbod kom Abel en gång och köpte en påse majs. När han tagit påsen under armen och gick ut genom dörren sa han ”Dä ska göra gött i na´aset” Det hade ”bekat” sig i kvarnens stenar så han hade blivit tvungen att gå fram till boden eller ”bûn” för att försöka med majs. Hur det avlöpte förtäljer inte historien.
Handlarn skrattade gott åt hans uttryck, han hade nte sett något liknande i ord och ilska. Abel blev tvungen hacka den ändå. Om bekningen blev för svår av dåligt torkad säd kunde följden bli att det måste hackas bort. Detta var år 1926 på hösten.

Hemma hos Abel

Det påstods att lopporna trivdes bra hemma hos Abel och det kunde hända att Abel även fick klädlöss. En gång när han gick till "stan" alltså Lidköping hade han ont av klåda. Han gick in till apoteket och förklarade att "det gick väl an så länge han var på Kartåsskogen, då kunde han skrubba sig mot träna, men det blev värre sen. Han kunde ju inte stötta husa i stan". På apoteket skulle han köpa medel mot klådan, apotekaren frågade var han skulle ha medlet, Abel böjde sig fram och sa: "hällét i nacken".
Det har berättats att Abel senare kom på att det gick bra att bära dynamit i fickorna. För en vanlig dödlig var de ju knappast möjligt, det skulle ju bli huvudvärk.

I Rackeby på Kålland hade Abel ytterligare en kvarn, dit gick han många gånger i sina träskor. En gedigen promenad på några mil mellan Västerplana och Rackeby.

Kvarnolycka

Stenhuggare Blomberg hade köpt ärtor av mjölnaren på kredit. När skulden skulle betalas gick Blomberg till mjölnaren för att göra upp affären. Mjölnaren ville var vänlig och efterskänkte fordringen. Men Blomberg blev förbannad och kände sig nedvärderad och började jaga mjölnarn runt i kvarnen. Blomberg blev träffad av en kvarnvinge i huvudet och skallen spräcktes. Trots den svåra skadan blev Blomberg frisk. Under samma tid som han vårdades på lasarettet i Lidköping låg en flicka inne för operation av blindtarmen, hon klarade inte livet. 

Väderkvarnar i Medelplana och Västerplana (berättat av Johan Wester född 1871)

Det har funnits fyra kvarnar i Medelplana, men fler i Västerplana, där den sista gick till omkring 1938 och malde alla sorters mjöl.

På ett ställe i Medelplana stod två väderkvarar och en såg. Anders Blom, född 1867, var arrendator vid en kvarn och har berättatat att hans far var mjölnare vid en stor väderkvarn i Medelplana. Själva maskineriet, som drog stenarna, kallades skråll. Man arbetade nästan året om och man födde svin på tullen samt sålde även spannmål. Man tog fyra kannor säd på var tunna i tull, men inga kontanter för malning. På "lussenatte" fick ma inte mala. Det gällde att stänga kvarn vid 6-tiden på kvällen, "för om di mol den natta, då hoppa senarna opp".

En kvarn skulle funnits ovanför torpet Rosenlund. Mjölaren där skulle hetat "Själver" och det sägs att han hade en del kontroverser med trollen på den tiden. Själva vattenfallet kallades också för Vällingafallet, namnet kom sig från att en gumma skulle gå med mat till sin gubbe, hon hade välling i bytta. Hon skulle ta sig över bäcken men hon tappade byttan och vällingen rann ut i bäcken.