Platsen för kvarnen kom inte att hamna i Medelplana, det dröjde inte länge förrän man insåg att den lämpligaste platsen var Västerplana. Där inköptes 1,5 tunnland jord på Tyskagården som tillhörde Pehr Jaensson och priset var 600 kroor. Stället fick namnet Kvarnåsen. 

Det kostnadsförslag till bygget som lämnades var myckt fullständigt och omfattade allt från den största till det minst av både trä och annat. 
T.ex hjärtstocke som skulle vara 18 alnar lång och 10 tum tjock i topp. Axeln av ek var 12 alnar lång och 18 tum tjock. Den senare kostade 100 kr. Tre grovmäldsstenar kostade tillsammans 1 200 kronor med huggning och köring. 
Arbetslönerna beräknades till 3 850 kronor och byggmästaren hade 3 kronor om dagen, smed och snickare 2:50 och hantlangare och smeden 1:50. Arbetet kom ing bra och i början av december var allt klart så långt att två par stenar kunde användas. 

På våren 1877 köpte bolaget en stugutyggnad av Jonas Svensson i Per Törnesgården för 750 kronor, denna flyttades och uppfördes på Kvarnåsen. Anders Jaensson på Klippan utförde arbetet med stugutbyggnaden för 240 kronor, för denna summa skulle han ta ner stugan, transportera och sätta upp den på Kvarnåsen. 
Den 15 juni var arbetet klart och godkänt. Det beslöts även att dörrar och fönster skulle målas och papp skulle spännas i taket. Målarens ersätting för detta arbete var 2.25 per dag inkl. mat. 

Året efter uppfördes ladugården. Johannes Jonsson Öst i Kärret, Kleva åtog sig att mura väggar för ett pris av 2:85 pr kvadratfamn (en famn omkr. 1,80 m). Allt material skaffade ägaren, dock inte vatten som entrprenöre själv fick svara för, 74:10 gick murning till. Stenen kostade ite mer än körningen, Johannes körde 25 parlass för 25 öre lasset.  

Redan i febr. 1877 visade det sig att det fattades 3 000 kronor, detta pga otillräcklig teckning av aktier och dels på grund av jord och stugeköpet. Skaraborgsbanken beviljade ett lån på 3 500 kronor, år 1880 flyttades lånet till Riksbanken i Göteborg och då var skulden 1 500 kronor.  förlängdes 1882 på 10 år och transporterades på O. Karlsson på Johanneberg. 

När kvarnen var färdig utarrenderades kvarnen till E A Claesson för 850 kronor per år. Detta kontrakt

Om kvarnbolaget blev någon bra affär för aktieägarna är osäkert, inga räkenskaper finns kvar. Enligt gamla protokoll från 1885 var utdelnigen 93 kronor och 1886 45 kronor per aktie. 

Mjölnare Karlsson övertog kontraktet 1882 flyttade efter några år och efter honom kom Janne Eriksson som var kvar till 1902. Abel
Siste mjöljnare var Torsten Johansson född 1891 hustru Ida född 1896. Torsten var vindmjölnare i hela sitt liv, han föddes på väderkvarnsgården Kil i Söne. 

Kvarnen bytte ägare vid flera tillfällen och så småningom försattes den ur bruk detta var i början av 1940-talet. Kvarnens en gång så förstklassiga maskineri blev omodernt och kunde inte uppta konkurensen med de nyare kvarnarna.

I kvarnen bedrevs verksamhet fram till början av 1940-talet, p.g.a. en kraftig nordlig storm slets kvarnvingen sönder, därefter gjordes ingen reparation och den försämrade ekonomin bidrog till att verksamheten upphörde. Kinnekulle Hembygdsförening erbjöds möjligheten att köpa de gamla kvarnen, men kostnaden var för hög och i Kleva fanns redan en liknande kvarn. Den gamla kvarnen fick förfalla och revs 1953-54 av dåvarande ägaren Torsten Johansson. Kvarnen var då nästan 90 år.

Mjölnare  

1877-1882      E A Claesson f
1882-?            Karlsson
1880-1902     Johan (Janne) Eriksson f 1853 d 1926
1903-             Abel Seth Johansson f 1872 d. 1948
?     -1940      Torsten Johansson (bodde kvar i bostadshuset) f 1891 d 1982

.