Ester Läckgren som fotograf

Ester Läckgren, född 1876 i Sävare, längtade tidigt ut till stora världen. Ett nytt spännande yrke hade dykt upp på 1890-talet, nämligen fotograf. Detta kom hon att ägna sig åt och redan i yngre tonåren tycks hon blivit lärling hos fotograf Werner Lindhe i Lidköping. Från den tiden finns bevarat ett av hennes första motiv, föreställande gamla bron mellan Nya och Gamla staden. Det kortet hade hon under hela livet alltid med sig som ett kärt minne; kanske var det hennes första egna fotografi.

Som 18-åring arbetade Ester under hösten 1894 hos fotograf J Pettersson i Vårgårda. 19 år gammal tar Ester år 1896 anställning hos fotograf Swante Haeger i Strömstad, han hade även ateljé i Grebbestad och i Lysekil. Hon var även föreståndare vid någon av hans ateljéer och tjänstgjorde hos Swante Haegers till februari 1899.

På senvintern var det lågsäsong inom fotografyrket, detta berodde främst på begränsningen av belysning. Ester var verksam i flera decennier på Västkusten. I bl.a. Strömstad, Göteborg, Nösund och Laholm hade hon egna ateljéer och med sin tunga och otympliga bälgkamera tillverkad i mässing och mahogny tog hon både ateljékort och utomhusmotiv. Det hade blivit högsta mode att låta fotografera sig vid olika tillfällen, så hon saknade inte arbete.

Tidigt år 1900 flyttar Ester till Göteborgs Domkyrkoförsamling och börjar arbeta hos fotograf Bruce på Kungsgatan.

Runt sekelskiftet dök också vykorten upp, varje ort med självaktning måste finnas på bild. Ester arbetade med framgång även i denna bransch. De första badgästerna och turisterna hade börjat strömma till Västkusten och ville naturligtvis skicka hälsningar till sina bekanta. Vykortssamlare med Västkusten som specialitet har i dag ganska lätt att hitta vykort där det står: Foto Ester Läckgren.

På sommaren 1901 tar Ester anställning hos systrarna Hedbergs fotoateljé i Lysekil, under hösten samma år får hon ta hand om en filial i Nösund. Ester blev förtjust i miljön och arbetsförhållandena, för hon återvände till Nösund och drev en ateljé i egen regi senare. November 1901 flyttar Ester vidare till Karlsborg där hon arbetar hos hovfotograf Axel Sjöberg och här stannar hon ett och ett halvt år. Vykorten kommer att bli en liten specialitet för Ester som ser möjligheten att tillverka egna vykort och tjäna pengar på detta sätt.

Den unge sjökaptenen Martin Olsson seglade snart in i Esters liv, de förlovade sig i augusti 1908. Ester fortsätter att arbeta till några veckor innan bröllopet i mars 1909, då de bosätter sig i Göteborg.  Maken dör dock hastigt redan 1920 och efter hans död slutar Ester att fotografera. Under några somrar försöker Ester driva pensionat i Mollösund men inga av hennes projekt är speciellt framgångsrika. Föräldrarna var båda döda och hon satsar en del av arvet efter maken på att lösa ut sina bröder ur Bestorp. Sonen Erik som, född år 1910 slutför sin studentexamen och fortsätter studera i Stockholm. Ester flyttar till Bestorp sommaren 1930. På Kinnekulle driver hon jordbruk och fårskötsel fram till slutet  av kriget. Då säljer hon gården och bosätter sig en kort tid i Lidköping för att sedan flytta till Hällekis, där hon dör i hög ålder 1969.

Källa: Boken Västkustmotiv från förra sekelskiftet av Bertil Olsson, se även torehartung.se