Fyrskeppen är en mycket viktig del av fyrväsendets historia. Idag finns de inte kvar, och det är jag mycket tacksam för. Det är obemannade kasuner istället, och allt styrs av den höga teknik som finns idag. Istället för AGA-gas är det solceller och batterier. Man kan inte riktigt jämföra livet på fyrskepp med det jag senare fick vara med om på bärgningsfartyg inom Röda Bolaget. Det är en väldig skillnad. Men sjömanslivet är ändå sjömanslivet, och de erfarenheter jag fick av att vara några månader på fyrskepp har jag haft nytta av, och kommer fortsätta ha nytta av även i framtiden. Det är jag tacksam för. För man ska veta det, att denna historia, om det som var förr, den är viktig att förstå för att man ska kunna fortsätta utveckla sjöfarten och fartygsväsendet.

Avslutningsvis vill jag berätta om den siste fyrmästaren. Gustaf Söder hette han, från Käringön. Han blev intervjuad i radio en gång, och då frågade de honom om han kunde berätta om sitt roligaste minne från fyrskeppen. Nej, det kunde han inte. Då frågade man istället om han, ifall han fick leva om sitt liv, skulle gå tillbaka till fyrskeppen. Ja, det skulle han ha gjort. Då förstod man det, att han ändå trivdes på fyrskeppen. Det var helt enkelt ömsom vin och ömsom vatten, att ligga där.