Arbetslivet

Arbetsstyrkan via avlöningslistor

Personer som uppehöll sig mer tillfälligt på orten lät inte alltid skriva sig där. Dessa personer finner man därför inte i folkräkningar och kyrkböcker. Men om de arbetade på glasbruket finns de med i förteckningar över personal, exempelvis i avlöningslistor. Genom uppgifter ur avlöningslistorna får man en bild över hela arbetsstyrkan vid en viss tillpunkt. Som exempel kan tas april 1887. Då avlönades:

• 47 glasblåsare,
• 8 buteljsynare,
• 5 buteljuppläggare,
• 8 eldare och smältare,
• 2 i smedjan,
• 30 inbärare,
• 39 ”diverse arbetare”

Det ger sammanlagt 139 personer. Av arbetarnas efternamn att döma fanns flera familjer där 3–4 personer var verksamma vid bruket.

Vad tjänade man?

Glasblåsarna tjänade bäst, ca 10–15 kr/vecka, medan inbärarna (av vilka många troligen var barn) tjänade 2–6 kr/vecka. I övriga grupper tjänade många uppemot 10 kr/vecka.

Att tjäna omkring 10 kronor i veckan år 1887 var att betrakta som en hygglig lön, under förutsättning att man fick arbeta hela året. Det var ungefär samma som städernas industriarbetare tjänade vid samma tid.

Lönerna var i regel lägre på landsbygden än i städerna, och regionalt sett var lönerna  lägre i Västsverige (till exempel i Älvsborgs län) än i många andra delar av landet.

Bland de avlönade finner man mestadels män, dock anges ibland bara förnamn med en initial. Av 139 personerna kan tre kvinnonamn utläsas: två inbärare och en under rubriken ”Diverse arbetare”. Kvinnorna tjänade 2–3 kr/vecka.

Sjukfrånvaro på grund av fylla

En förteckning från 1905 över frånvarande glasblåsare ger en inblick i tidens sjukfrånvaro. Varje dag tycks ca 3–5 av glasblåsarna ha varit hemma från arbetet.

De vanligaste orsakerna var ”sjuk” eller ”ej bekant”. Andra var hemma på grund av fylla, en var ”fyllesjuk” och en annan man tog hand om sin sjuka fru. En person var ”permitterad”, enligt förteckningen.