Kraven från eldsläckningsväsendet och försäkringsbolagen satte extra press på de styrande. Runt om i landet hade stora eldsvådor orsakat stort mänskligt och ekonomiskt lidande. Klen vattentillgång och trähus var ingen bra kombination när olyckan var framme.

Den 30 mars 1894 fick staden ultimatum som sa att, om Skara inte före den 1 april 1895 alltså året därpå, skaffat sig en fast belägen ångspruta, så skull Tarifföreningen och Lösörebolagen höja taxorna och skärpa fordringarna.