Då började staden, under ledning av byggnadschefen Björn Hansson, undersöka vattentillgången i Brunsbo och Blängsås, stålrör borrades ned i marken. När det nått berg släpptes dynamit ner. Explosionen gjorde att det bildades hålrum som genast fylldes med vatten. De brunnarna gav mycket vatten. Snabbkopplingsrör lades ut ovanför marken till stadsparken i Skara där vattnet leddes direkt in i lågvattenbassängerna. Senare byttes rören ut mot plastledningar och från Blängsås pumpades kontinuerligt drygt 1 000 kubikmeter per dygn.
Sommaren 1949 tog en slagruteman, gästgivaren på Väröbacka Gästgivaregård, sig till Skara för att söka efter vatten vid Vilanområdet. Med medhavd klyka gick slagrutemannen omkring på området. Plötsligt började klykan snurra och han påstod sig ha funnit vatten på ett bestämt djup. När arbetssättet ifrågasattes blev han så upprörd att han åkte hem med nästa tåg.