Flera brunnar uppfördes men 1924 fick drätselkammaren i uppdrag att utreda stadens totala vattenbehov. Efter många byråkratiska turer kom utredningen fram till samma sak som Vattenbyggnadsbyrån gjort. Den lämpligaste platsen för flera brunnar var i samma dalgång där de övriga fanns.

Under slutet av 1920-talet sjönk vattenförbrukningen. Förmodligen berodde nedgången på att vattnet, från och med 1926, debiterades efter verklig förbrukning.
I början av 1930-talet ökade dock förbrukningen igen och 1933 var den uppå på samma nivå som 1925. Fram till slutet av 1940-talet hände inget radikalt med vattenförsörjningen i Skara. Visst öppnades nya brunnar men vattnet kom från samma grundvattentäkt. Någon slutgiltig lösning på stadens vattenproblem handlade det inte om. Dessutom var trycket dåligt.