För att minska de gemensamma kostnaderna föreslog ingenjörskonsulten från Göteborg, Johan Gustaf Richert, att det samtidigt skulle byggas ett elektricitetsverk. Dessutom beslutades det att kloakledningar skulle anläggas tillsammans med vattenledningarna. Det resulterade i gemensamma rörgravar.

25 november 1896 överlämnade kommittén sitt utlåtande till fullmäktige. Ett knappt år senare fick stadsfullmäktige tillstånd att ta lån på 415 000 kronor för uppförande av anläggningen.

Vattentornet ritades ursprungligen av arkitekt Hans Hedlund men kommittén lät senare Ernst Torulf göra vissa ändringar. Bland annat uppfördes vattentornet i kalksten istället för tegel.
Den grå kalkstenen tornet levererades av Brandbergs stenhuggeri. Bjellum samt Karlsro Stensliperi (den hyvlande stenen). Den röda kalkstenen till ornamenteringen hämtades från Kinnekulle.

Vattentornet, som byggdes mellan Oxbacksgatan och Kämpagården, kostade 51 918 kr och 50 öre. Markreservoaren på Skaraborg kostade nästan en miljon när den byggdes på 1960-talet. Sammanlagt kostade anläggningarna för el, vatten och avlopp 397 974 kr och 64 öre.

December 1898 godkände stadsfullmäktige reglemente för vatten- och avloppsledningarna inom staden. I juni året därpå började ledningsnätet används. En man vid namn Johan August Evald Moderato anställdes som stadsrättare. Han tjänade 1 000 kronor per år och stannade i stadens tjänst fram till sin pension.