Under 1800-talet kunde ett hattmakeri innehålla flera avdelningar för filtberedning, en för valkning av filten och en för formning av hattar. Ursprungligen användes fårull till hattfilten men den ersattes senare av, eller blandades med kanin- eller harhår. Kastorhattar gjordes av bäverhår, som anses vara det finaste hattmaterialet. Hattar av bäverhår bars av både herrar och damer. 

Från slutet av 1800-talet finns fortfarande dokument som viar hur man tillverkade hattfilten hantverksmässigt i Stockholm. I den kan man läsa hur omständigt och ohälsosamt det var att framställa hårfilten. 

Skinnen skulle betsas, det var ofta lärpojkarnas jobb. Skinnen skulle blötas och strackas ut på ett bord, därefter beströk man skinnen med en blandning av kvicksilver och svavelsyra.
Vätskeblandningen anger de grova håren som helt brändes bort, men tog inte dunet. När skinnet hade torkat skulle det skärera, en 2 dm lång kniv med egg på båda sidor skar ren skinnet från bakänden fram mot huvudet.

När håret var avskavt skulle det rensas. Två man tog 4 kg åt gången och la det i ett såll av flätad pil eller rottning. Man piskade tills det blev helt dammfritt.
Nästa moment var faktning, som ägde rum på ett blankt bord. En faktbåge hängde som en stor stråke över bordet. Faktbågen var av trä med en sträng av hårt tvinnad fårtarm. Man tog en näve hår i vänster hand och släppte ner mot den vibrerande strängen. Håret fördelades sig jämnt över borden. När en 3 cm tjock matta erhållits sänktes faktbågen ner och stampade mattan tills den blev kompakt.

Nästa moment var uppslutningen, då användes en triangelformad avfasningsmall av trä. Fasmallen flyttades i sidled så att hattmaterialet fick en halvcirkels form . Denna matta formades sedan till en konisk hatt. Vid valkningen, som är behandlingen med omväxlande varmt vatten och bearbetning med träkäppar, krymper filten till 1/3 av sin ursprungliga storlek. Resultatet kallas stump, denna stump är det koniska hattämnet som ska bearbetas på en hattform. 

Den fuktiga filten på hattformen bearbetas med händerna eller med järn. Brättena bjös till i brättformar och berarbetas med ång och heta järn. När hatten fått sin slutgiltiga form ska den appreteras. Detta innebär att den doppas i en lösning av sprischellack. Spriten avdunstar vid uppvärmning och den kvarvarande schellacken gör hatten styv.