Hattmakeri är ett av många yrken/hantverk som under århundraden genomgått stora förändringar. Nnaturligtvis har modet påverket detta yrke. Själva formningen av filthattar är fortfarande sig lik, men hattmakaren tillverkar inte längre hattfilten. Filtningen var förr den stora arbetsuppgiften i yrket. Ända fram till slutet på 1800-talet fanns det på olika ställen hattmakare som tillverkade sin egen hattfilt. 

Från 1800-talets mitt fanns fabrikstillverade hattstommar att köpa på kontinenten och de svenska hattmakarna importerade dem i stor utsträckning. Under 1800-talet kom cylinderhatten att dominera inom hattmakeriet, denna hatt gjordes på en hattstomme som var förstyvad med schellack. Den krävde andra verktyg och annat kunnande än det som användes vid filthattillverkning. 

Under medeltiden kallades hattmakare för filtare. De näms i Västgötalagen redan på 1300-talet. Vid 1550-talets början fanns två hattmakare i Stockholm och en i Arboga som man känner till. From 1597 bildades ett skrå för hattmakare och Hattmakarämbetet grundades även detta år. 100 år senare fanns det 36 verkstäder ytterligare 100 år senare hade antalet verkstäder ökat till 181 i 61 städer. 

Hattmakeriet var ett blomstrande hantverk under hela 1800-talet och man hade goda tider under 1900-talets början.