Under 1600-talet var den rund bredbrättade filthtten modehatt för både herrar och damer, den var också böndernas huvudbonad.
Under 1700-talet vek man upp hattens brätte och fäste så att den blev trekantig, en tricorn. Herrar bar ständigt hattarna, både inomhus och utomhus. Mot slutet av 1700-talet veks hattbrättet framtill och resultatet blev då en tvåkantig hatt, en bicorn. Först bar man hatten på tvären, men detta var opraktiskt så man svängde därför hatten 90 grader så att spetsarna pekade framåt och bakåt. Denna hattyp användes framför allt till militär- och civiluniformer. Den bestod av en hårt appreterd filtstomme klädd med silkesfelb.

Slokhatten med den rundkulliga och bredbrättade hatten blev vid 1800-talets mitt högsta mode bland konstnärer och musiker i USAoch spred sig snabbt till Europa. En variant av den mjuka  filthatten är Homburgerhatten även kallad rouléhatt som introducerades år 1896 av prinsen av Wales.

Chapeau-claque är en ihopfällbar hög hatt. Istället för schellackstomme finns en mekanisk fjädrande ställning, denna uppfanns av fransmannen Gilburs år 1835. De flesta av dessa hattar importerades färdiga till Sverige.

Kubben-plommonstopet är en hårt appreterad kupolformad filthatt som kom till Sverige från England vid 1800-talets slut. I England kallar man den även för bowlerhatt efter den engelske hattmakaren William Bowler som gjorden den första 1850.

Halmhattar användes av herrar vid sommartid på sekelskiftet 1800-1900. Hatten tillverades i mjuk eller hård halmfläta. I Sverige har stråhattstillverkningen varit ytterst liten.