Med varje lok som exporterades till Sovjetunionen medföljde ett lokpass - "Akt Priemki"

På det långa styrelsemötet i Stockholm den 16-18 januari meddelas att Forsbacka järnverk köpts. Gunnar W Andersson har med Lomonosov diskuterat anskaffningen av lastanordningar vid Trollhätte kanal för att kunna transportera loken sjövägen. Lomonosov erbjuder sig att låna bolaget 450 000 vilket motsvarar den beräknade kostnaden för hamn, spåranläggning och kran. Med Vattenfall har man träffat avtal om att på 28 år (för 30 000 kr) arrendera Åkersjöområdet. Beslut tas om nedsättning av ackordslönerna för arbetarna både i Trollhättan och Eskilstuna. Utlastningen av loken kommer tillsvidare att verkställas över Landskrona.

Mötet beslutar också att framtida styrelsemöten ska hållas i Stockholm om inget annat bestäms. Den 10 juli tas en tolkningstvist upp gällande det i kontraktet stipulerade självkostnadspriset på 230 000 kr per lok. Lomonosov har sagt att denna summa är att betrakta som ett avräkningspriset och att det verkliga självkostnadspriset kan hamna både över och under och att betalningen då ska gälla det verkliga priset. Styrelsen beslutar att tillsvidare godta denna tolkning.

Den 11 augusti meddelas helt kort att kontraktet med ryssarna ändrats från 1000 till 500 lok och att ett fast pris bestämts. Detta innebär driftsinskränkningar vilka främst drabbar Eskilstunaverken, eftersom "...man numera kan framställa den största delen av loken i verken i Trollhättan".