Församlingarna skulle årligen ge 10 Rdr B,co per hemman till Hellekis skola. Den dåvarande ägaren Carl August Sköldebrand på Hellekis, förband sig bl.a. att avlöna läraren och stå för liknande naturaförmåner som Hasselberg hade haft. Han skulle även köpa och underhålla undervisningsmaterialet, samt stå för kostnaderna för eldning och reparationer av skollokalen. 

När de fem åren hade gått föreslog Skjöldebrand att församlingarna själva skulle överta skolan på en 10-års period, under förutsättning att de stod för underhåll och lön till lärarinnan. Detta ville församlingarna inte gå med på, så på vårterminen 1872 stängde Skjöldebrand helt resolut skolan för alla elever som inte lydde under Hellekis egendom.

Resultatet blev attt många barn fick mycket lång väg att gå till skolan i Medelplana. Det stora antalet elever gjorde att skolan blev överbelastad och situationen var blev ohållbar. Församlingarna fick "krypa till korset", och ett 10-årigt avtal skrevs med Skjöldebrand. När sen de tio åren gått så gjordes en ny överenskommelse med Hellekis nya ägare, Hellekis Bolag. Man fick full besittningsrätt till skolan och så var skolfrågan till slut ordnad och alla barn i församlingen hade samma möjligheter till skolundervisning.

För att få gå i Folkskolan så måste barnen ha lärt sig en del innan, gummor och knektar brukade åta sig detta för en ringa ersättning, men detta var inget bra system.

År 1858 beviljade regeringen anslag till att upprätta småskolor, men inte förrän 1868 beslutade kyrkostämman att upprätta två sådana i området. Lästiden skulle vara fyra månader om året, från den 15 maj till den 15 september, och man skulle gå högst 5 timmar om dagen.

På våren 1869 startade dessa skolor runt om i området, man läste tre dagar på en plats och sen växlade man undervisningsplats vecka för vecka. Varje skolsal innehöll tre sitt- och skrivbänkar samt en läsebok, föräldrarna skulle sen bekosta inköp av övriga böcker som behövdes för undervisningen, samt en griffeltavla. Man köpte även in en stor griffeltavla till alla skolsalarna.

Våren 1870 utgick ett årligt statsbidrag på 62 Rdr B:co och nu skulle det undervisas 32 veckor om året, från den 1:a april, lärarlönen skulle vara 100 Rdr B:co. Vid sju års ålder skulle barnen nu börja i skolan men yngre elever kunde antas om föräldrarna så begärde och skolrådet gav sitt bifall.

Men inte heller detta system höll i längden, det var ett ständigt bytande av skollokaler och 1873 beslöts att tre småskolor skulle byggas i de närmaste socknarna. 

År 1883 infördes nya regler för skolundervisningen, i Medelplana Skoldistrikt skulle nu undervisningen bedrivas i tre småskolor, två folkskolor och en fortsättningsskola, den senare var något nytt och den kom att inrättas i Medelplana Folkskola och dit fick alla i skoldistriktet bege sig som skulle gå i fortsättningsskolan.

Från höstterminen 1920 infördes det heltidsläsning i Medelplana skoldistrikt, vilket inte var populärt bland de arbetare som hade barn i skolan, och vid en tidigare stämma var det inte en enda som ville att man skulle ändra på den gamla skolformen.