Lärare Hasselberg var född i Leksberg 9 juli, 1803. Hustrun Eva Pehrsdotter, född i Hassle 17 maj, 1796. Makarna hade en son, Anders Gustaf, född i Carlsborg 1 jan 1833 och en dotter Beata Sofia, född i Norra Wånga 10 maj 1835. Hasselberg och hans familj blev inte kyrkoskrivna i Medelplana förrän 1854.

Ovanstående förhållanden tyder på att Hasselberg varit lärare på andra orter under de månader av året, då han inte tjänstgjorde i Posseska skolan. Vi vet att Hasselberg undervisade i Posseska skolan endast under de fyra sommarmånaderna juni –september. Övriga tider verkade han säkerligen på andra orter. Det var för övrigt vanligt på den tiden med ambulerande lärare, innan de fasta skolorna kom till genom folkskolestadgan 1842. De fasta skolorna kom i allmänhet till först omkring 1850-talet efter erforderlig övergångstid. Vid den Posseska skolan torde undervisningen ha fortgått i de gamla spåren fram till 1854.

Såsom ung var Hasselberg antagligen en ganska duktig lärare, men när han blev äldre fick han svårt att upprätthålla disciplinen. Dessutom var han ofta mycket sjuk. Då fick dottern vikariera för honom. Hon synes ha varit liksom fadern en ambulerande lärare utan examen. När hon behövde anlitas kom hon en gång från Hova och en annan gång från Lidköping, innan hon gifte sig och stannade hemma för gott.

Hasselberg hade en lön på 150 Rdr Rmt om året, en lön som inte ändrats under de 35 år han verkade här. Han ansökte 1866 hos sockenmännen om löneförhöjning. Denna begäran avslogs med motivering att han är gammal och utarbetad. Skolstyrelseledamöterna sa sig dock önska av varmaste hjärta att ”Kongl. Maj:t täcktes i nåder bevilja honom någon årlig gratifikation för 34 års barnaundervisning för att på detta sätt betrygga hans ålderdom från ekonomiska bekymmer och lidanden”.

Hasselberg hade fri bostad och vedbrand. Han höll sig med ko, till vilken han fick något kofoder. Förmodligen hade han också gris och höns. Något av de sista åren skaffade han sig också en häst. Han hämtade nämligen posten till Hellekis från prästgården i Medelplana ett par gånger i veckan. Sjuk och skröplig orkade han inte gå den långa vägen fram och tillbaka. För denna tjänst fick han 25 Rdr om året. Kunde det verkligen löna sig att skaffa häst för att få ha kvar den lilla extrainkomsten?

När Hasselberg senare försöker få någon pension av socknen, avslås även denna hans bön, emedan han varit anställd i privat tjänst och aldrig på något ovanligt sätt gjort sig förtjänt av någon sådan församlingens hågkomst. Sockenmännens goda hjärta kommer även nu i dagen: ”Dock uttalades den önskan, att en lista skulle utskrivas, varpå de, som ömma för Hasselbergs betryckta ställning, kunde frivilligt bisträcka honom med något litet penningunderstöd”.

Samtidigt som frågan om Hasselbergs avgång var på tal beslöt man omorganisera Hellekis skola, så att den skulle få full jämlikhet med Medelplana fasta folkskola. En från Skara seminarium examinerad lärarinna mamsell Emelie Lefvander, senare gift med kamrer Edbäck vid Hellekis Bolag, anställdes. Lancastermetoden, som använts av Hasselberg i 35 år upphörde nu då mamsell Lefvander började tillämpa modernare undervisningsmetoder.

Hasselberg fick lämna sin bostad till förmån för den nya lärarinnan. Han flyttade med familjen till Töllsjö söder om Alingsås, där han utarbetad, sjuk och utan pension avled den 12 december 1870. Ett verksamt liv i folkundervisningens tjänst hade slutat.