Vid Råbäcks Mekansiska Stenhuggeri var framställning av sten för husbyggnader den dominerande verksamheten i alla år. Efterfrågan på trappsten, socklar och golvsten var stor. Skorstenar, kakelugnsplaner, fasadsten, listverk, yttre fönsterbänkar (solbänkar), stenkällare och trottoarsten var artiklar som var stora från början, men marknaden minskade eller försvann under 1900-talet. Innan 1900-talet eldhärjades många städer och stenen kom att bli ett byggnadsmaterial som mer och mer användes. Senare kom en annan stadsplanering där brandgator blev en del i stadsplanen, detta förhindrade eldens spridning, och brandförsvar byggdes upp.

Nya produkter som inre fönsterbänkar, öppna spisar av polerad sten kom att efterfrågas istället. Under 1930- och 1940-talet tillverkades stora mängder diskbänkar av kalksten. 

Till ladugårdar tillverkades svinhoar, krubbor och rännor. Mjölnare beställde kvarnstenar av kalksten (s.k. stålkvarnar), garvare kunde få garvarebord och åt konditorer gjordes sockerbagarhallar. Produkter som mangelskivor, mortlar, lavoarskivor, lampfötter, bords- och byråskivor var också eftertraktade. 

Under Råbäcks första verksamhetsår bearbetades mindre kvantiteter sandsten till bl.a. gravvårdar. Tillverkningen var var manuell eftersom sandsten inte gick att hyvla, detta vara innan sågarnas tid. Sandstenen hämtades ur ett brott när stenhuggeriet vid Råbäcks kvarn. Gravvårdar tillverkades fram till 1950-talet, den enda typ av priskurant som finns bevarad från stenhuggeriet förtecknar just gravvård. 

Till trädgårdsanläggningar, parker m.m. levererades alla år gångplattor, murar, terasser trappor, gångbroar, dammar, urnor och annat som kunde pryda en trädgård. 

Den sten som bearbetades vid Råbäcks stenhuggeri var främst kalksten, både den grå och den röda. Tidigare år sa man att den grå stenen var vit, medan den röda benämdes som brun.